Monar Mona om folket?

Mona smilar i kapp med lärarna

Onsdagen den 26 september besökte Mona Sahlin Malmö och Lund som en del av sin "rättviseturné". På latinskolan i Malmö stog skolfrågorna i Centrum för debatten.

En lärare frågade hur man skulle höja läraryrkets status och påpeakade att sedan skolan kommunaliserades av Göran Persson har lärarlönerna snarare sjukit än ökat.
- Jag är inte säker på att ett återförstatligande av skolan är det bästa sättet, svarade Mona.


En annan fråga gällde hur man ska komma till rätta med att så många elever inte klarar av att gå ut gymnasiet med godkända betyg. Särskilt har detta förvärrats sedan omorganiseirngen av gymnasiet, påpekade frågeställaren. Mona tyckte att lösningen var att sprida ut flyktingmottagandet.

Vad flyktingmottagande har med skolsystemets misslyckande att göra fick jag aldrig riktigt klart för mig, men det är troligen en tacksam sak att säga i en stad som Malmö.



Skolans elevrådsordförande ville veta vad man skulle göra åt det ökande antalet friskolor, och i synnerhet religiösa friskolor, som hon ansåg segregerade mer än de skapade valfrihet. Sahlin förklarade att det står i FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna, att alla har rätt att utöva sin religion. Skrivelsen är så pass tydlig att rätten till religionsutövande gäller även i skolan.
- Religionsfrihet är inte bara frihet från religionen, påpekade Mona.
Att förbjuda religiositet i skolorna är alltså inte möjligt, enligt Sahlin.
- Alternativet till friskolor är i så fall att inrätta bönerum eller så på de kommunala skolorna, så att elever kan avsätta tid för att gå dit att be, eller vad man vill göra, föreslog Mona.
- Ja det tycker jag låtyer mycket bättre, svarade elevrådsordföranden glatt.


Som avslut på besöket överlämnade skolans rektor ett minna från skolan till Mona. Han passade också på att skryta lite om skolans ålder som uggår tillsisådär en 600 år.


- Nu när du har fått vårt fina minnesmärke vill vi att du också gör något för oss, sa rektorn och lät Mona rita sitt eget självporträtt som ett minne till skolan.



Rättvisa i all ära. Men vem vilken politiker påstår inte att dom vill ha det? Och vad menas med rättvisa? Elevrådets ordförande undrade också varför det kan vara så att en elev som ansträgnger sit jättemycket får samma betyg som en som inte ens kommer på letionerna. En högst berättigad fråga. (Hur kan skolan ens fungera så att elever inte går till lektionerna?)
Men Monas svar är att ingen mår bättre av att någon annan misslyckas och får lägre betyg. Må så vara, men tyvärr, Mona, för den elev som kämpat med skolan utan att få bra betyg kommer den förklaringen inte hålla. Ska (s) klara av att vinna nästa val måste dom också vara beredda på en ideologisk debatt. Då är det inte bara retoriken som räknas. För i grunden är det ju så att politik handlar om människosyn och inte om siffror eller fina ord. Står man på en gymnasieskola och antyder att det skulle vara flyktinginvandringensförtjänst att många elever inte klarar kraven i skolan har man nog ingen vidare människorsyn. Frågan är helt enkelt om Mona monar om folket.