Här ute har alla gator häst-inspirerade namn. Hästvägen, Skimmelvägen, Ponnygatan osv. Kanske för att Jägersros travbana sedan länge varit ett kännetäcken.
Det farligaste stället i närheten kommar man till om man vandrar Hästvägen ner och slutligen hamnar vid den lokala hundrastplatsen. Där är det dock förhållandevis tomt, gissningsvis på grund av det blåsiga vädret, som kan få vem som helst att dra öronen åt sig.
Men mitt i detta fridfulla, tysta, nästan spöklikt övergivna område, får jag syn på en högst märklig skylt. "Området är TV-bevakat". Skylten står placerad till synes mitt ute på en gräsplätt där ingen antagligen satt sin fot på alldeles för länge. Jag ser på skylten och tänker att det är väl ironiskt. Överallt är man bevakad. Vart man går blir man filmad på nåt hörn. Gräsplätten, eller kanske den ödelagda åkern, jag rör mig i närheten av är kameraövervakad. Bara så att jag vet liksom.
I flera månader har Malmös "starke man" Illmar Repalu argumenterat i mängder av debattartiklar och debatter om vikten av att övervaka Malmöborna. Om att det är helt avgörande för Malmös framtid att övervakningskameror sätts upp i hela centrala Malmö. Och alltihop är för trygghetens skull, förstås. Hur skulle någon kunna tro något annat! Visserligen kan man fråga sig hur Malmöborna överlevt alldeles utmärkt ända sen 1100 talet, utan en endaste övervakningskamera, och varför det plötsligt blivit något vi absolut inte kan klara oss utan.
På vägen hem igen möter jag en kille på cykel som viner förbi mig i en väldans fart. Vid busshållplatsen står en ung tjej och röker. Så särskilt otrygga verkar dom inte vara. Men, men, tänker jag: Det måste bero på övervakningskameran.
