Fyra dagar före valet lyckades jag få en intervju med Socialdemokraternas valledare Bo Krogvig. Han jobbar till vardags på PR-byrån Springtime och har en lång erfarenhet som kampanjstrateg både i Sverige och utomlands. Inte minst som strateg för Socialdemokraterna under 80- och 90-talen.
Intervjun gjordes ursprungligen i samband med an skoluppgift, men jag tyckte att den var alltför intressant för att inte publiceras. Bo Krogvig har gett mig tillstånd att publicera intervjun i sin helhet, efter att vallokalerna stängde den 19 september 2010.
För att underlätta läsningen har jag vid behov dels delat upp svaren i stycken med mellanrum. Jag har även satt underrubriker när frågorna så att säga bytt ämne.
Mina frågor står i rött, Bo Krogvigs svar står i vitt under varje fråga.
Valstrategen som blev schack matt
Jobbet som sådant och om att vinna val
– Oj! Vad många frågor!
* Vad är det absolut roligaste med ditt jobb?
– Med det här uppdraget? Det roligaste är att det är på riktigt. Det finns mycket marknadsföring och reklam och sånt där, men det är ändå en pseudovärld. Och för dom allra flesta svenskar så är politik någonting allvarligt, på riktigt, som handlar om existentiella frågor. Det gör att det är så roligt att hålla på med politik.
Och vi har ju i Sverige också i förhållande till andra länder ett väldigt högt valdeltagande. Runt 82%. Så nu de senaste 10-15 åren så har det väl legat sådär mellan 80 och 83 eller någonting sånt. Det visar ju att folk tycker att det är viktigt. Det visar dessutom att partierna är ganska duktiga på att få fram väljare.
* Hur menar du att reklam är en psuedovärld?
– Ja, jag har ju jobbat med PR, men det är ju lite annat. Men tänk dig såhär att; frågan om jobb, till exempel, som är en viktig politisk fråga, den utgår ju ifrån någonting djupt existentiellt, det handlar om en egen möjlighet att ha försorg om din egen familj, och i förlängningen också samhällets försörjning.
Alla, och det är avgörande, alla kommersiella val vi gör de kan man ju ångra. Det här är ju liksom livsavgörande på ett helt annat sätt än det betraktas av väljarna.
* Hur många kampanjer är det du har drivit där förutom Stoltenbergs?
– Jag har varit med i ett antal valkampanjer i Norge och Danmark och… Mer eller mindre i 30.. vad är det, 38 länder, totalt. Dock har jag aldrig varit med i den funktionen som jag har nu, när jag liksom är kampanjledare, utan jag är ju oftast strategisk rådgivare och hjälper till med bra fakta, samtalspartner å så. Jag kan stå för en del erfarenhet.
* Hur vinner man ett val?
– Genom att ha en bra verklighetsbeskrivning av hur samhället ser ut och förmedla den till dem som man vill ha rösterna av. Det är liksom steg 1, verklighetsbeskrivning.
Steg 2 är att ha en beskrivning av en idé. Det låter ju så jävla pretentiöst, alltså! Vilka kvaliteter ska ett samhälle präglas av?
Och så handlar det ju sen om att välja relevanta illustrationer på hur vi tar oss härifrån och dit. Och för oss så är det ju den här gången, vi vill ta oss till ett land, eller till möjligheternas land. Man ska kunna lyckas, misslyckas, pröva igen och få många chanser och så där. Och att alla ska ha det. Och då har ju vi valt att göra det i den här motsättningen mellan å ena sidan stora skattesänkningar för dem som tjänar mest. Eller fler lärare i skolan, fler satsningar på arbetslöshet eller mindre barngrupper i förskolan, som ett exempel. Eller en rättvis… eh… skatt för såna som har pensionsinkomst.
Och det är då illustrationer på hur vi vill liksom ta oss längre in på den där skalan. Man måste göra alla tre grejerna, man måste prata om idag, man måste prata om imorgon, och man måste lyckas med å illustrera hur vi tar oss från idag till imorgon.
* Hur vinner man inte ett val då? Vad var det ni gjorde förra valet som gjorde att förlorade?
– Ja, där skulle du nog ta och läsa de där valanalyserna, för jag var inte särskilt inblandad i det.
Men jag tror att det fanns element av att vi hade haft makten sen 94 och att det liksom… Det är slitsamt att sitta i regeringsställning! Och vi kanske var lite trötta. Och är man lite trött då orkar man inte hålla upp bilden av det man vill försöka åstadkomma. Där någonstans tror jag det var.
* Jag har faktiskt läst den där valanalysen. Jag är nog en av de få som har gjort det, känner jag. Men där framställs ju medierna som en av huvudorsakerna till att ni förlorade. Är det en riktig bedömning?
– Ja, alltså det är väl på gång någon diskussion här också, om mediebilden. Och den diskussionen ska väl tas i sinom tid. Vi har ju i vårt land en mediesituation där journalistiken har satt en heder i att beskriva sig själv som fri och oberoende.
I England har man ju en helt annan situation, där bestämmer ju sig tidningarna lång tid före valet för vilken kandidat de stödjer. Då vet man ju det.
Jag tror inte vi ska ha något sånt system i Sverige.
* Vad spelar störst roll, medierna eller partiets egen prestation?
– Jag tror att båda spelar roll! Vi vore ingenting utan vår organisation. Att hamna i ett läge där man har kraftig god motvind i media. Det kan få nedslående effekter på vår organisation. Ett läge där man kanske börjar tycka ”fan, det här är medningslöst, det spelar ingen roll vad du gör.” Det har det inte fått den här gången. Några sådana signaler eller tendenser har inte vi sett i den här valrörelsen, trots att vi nog tycker att vi har haft lite motvind.
* Om man ser rent generellt, liksom, vad är det som gör rent generellt att olika partier förlorar val?
– Nä! Serru, det tror jag inte det finns. Jag tror inte det finns några generella svar på det, utan jag tror att varje situation har sin egen dramaturgi och sin egen dramatik.
* Så då är det något fel på budskapet, när man förlorar?
– Nej det behöver det inte heller vara, det kan också vara fel på det sätt man valt att illustrera det. Man kan ju också ha jävligt duktiga motståndare! Som förillar en. Alltså som agerar på ett sånt sätt att man liksom inte når fullt fram med sin berättelse. Det måste man ju ta i betraktelse.
Om valrörelse och kampanjande
* Hur mycket makt har du egentligen i den här rollen om man ska vara ärlig?
– Man ska ha klart för sig att visserligen är jag med och förbereder både valplan och valstrategi och leder det jobbet, men besluten fattas ju till syvende och sist av den valda ledningen. Jag har naturligtvis påverkat en hel del. Ibland har jag haft en känsla av att i min roll som lite mer specialiserad på strategi har jag ibland haft väl så stort inflytande över vad som har hänt.
* Hur självkritisk är du om den strategin inte funkar?
– Vet du vad det värsta är?
* Nej?
– Om man vinner och inte utvärderar det. Det är oerhört viktigt tycker jag att man gör en jävligt bra utvärdering av vad man har gjort och att man försöker ta reda på vad som har hänt! Att man försöker dra lärdomar inför framtiden.
* Tror ni fortfarande att ni kan vinna?
– Ja. Och jag är inte kusin med Bagdad Bob. *skratt*
* Ni har inte ringt till mig än.
– Nä, det kommer kanske. Eller knackar på din dörr. Vi kommer nog klara det där målet på en miljon samtal. Och de som ringer och går runt ger som sagt extremt positiva rapporter, samtidigt som vi ser det här som händer i opinionsmätningarna.
Men jag såg en intervju med Niklas Källebring på Synovate, för nåt tag sen. Och han sa att när de drar urvalen, då får de bara svar av hälften. Det vill säga att man har ett system som är som en harpa. Man ringer till ett telefonnummer, så vägrar dom att svara där, så går man vidare, så får man liksom göra ett nytt urval för varje nummer tills man kommer upp i dom där 1000. Men det faktum att hälften vägrar att svara. Eller ungefär hälften. Jag kommer inte ihåg om det var något mer eller något mindre än hälften. Vi vet inte. Det där ska bli jävligt spännande att se efteråt när vi har resultat.
Vi har ingen aning. I opinionsmätningarna möter jag en bild och så pratar jag inåt organisationen så möter jag en annan.
(Bo Krogvig bekräftar senare via mail att vilka områden man knackar dörr i samt vilka man ringer till väljs ut efter faktorer som socio-ekonomisk status såsom ålder, barn, inkomst, m.m.)
* Kan det inte bli att man får en lite konstig verklighetsbild?
– Här i huset? Ja, det är säkert så. Men de som knackar dörr möter ju verkligheten! I de där samtalen.
* Men hur kommer det sig att det är så stor skillnad i beskrivningarna?
– Jag vet inte. Jag förstår inte det. Men det är någonting vi kan börja förstå senare. När vi har resultatet. Då gör vi utvärderingen.
* Vilken typ av kritik brukar man få internt från medlemmar i det parti man kampanjar för?
– ”Ni hittar på så jävla mycket saker, så mycket nya grejer, så mycket nya saker vi ska göra, lugna ner er där i Stockholm nu för helvete, vi gör det vi ska! Ta det lugnt!”
Det är den vanligaste kritiken så fort man kommer med något nytt flygblad eller nån ny sån där grej. Eller; ”Vi gör det vi ska, vi har material så det räcker, ta det lugnt!”
* Lyssnar man på dom då?
– Ja, det försöker vi göra, vi har försökt lyssna väldigt noga på det området, och vi har haft liten, om en nån, sån kritik, den här valrörelsen. Och det beror också på att den andra delen av mitt jobb har varit att se till att den här valstrategin och fokus på jobbet vi ska göra.
Det betyder att jag har rest som en skållad råtta över landet ifrån november när jag tillträdde det här uppdraget, fram till den 18e augusti, ungefär. För att prata om valplan, om strategi, om förhållningssätt och sådana här saker, så de vet vad vi gör och hur vi tänker och vad vi får utbyte av, så de känner att de är med på vagnen! Och det har nog faktiskt fungerat riktigt bra!
Ord och handling
* Jo alltså, är det inte lätt att man står i valstugan och säger att vi vill göra det här och det här i den här stadsdelen och sen vet man egentligen att det kanske inte kommer gå?
– Dom har ju undersökt det där, statsvetarna i Göteborg. Och politiker genomför i princip vad de säger att de ska genomföra. Det vi lovar att göra, får vi makten så genomför vi det.
* Men om man ska ta ett konkret exempel så har ni socialdemokrater till exempel väldigt länge propagerat för att alla ska ha rätt att gifta sig med vem man vill, alltså för samkönade äktenskap. Men det gick väl inte igenom förrän, under den borgerliga regeringen?
– Därför att det inte fanns majoritet för det. Det går ju inte att genomföra saker som man inte får igenom i riksdagen. Det är ju en begränsning man har, men där har vi ju… vi ville göra det, men det fanns inte förutsättningar att göra det då.
* Vilka var det som inte ville det då?
– Jag har liksom inte hållit på med politik på det sättet. Men sen när det genomfördes så var ju kristdemokraterna emot, så det gick ju inte att få nåt… Vår regel är ju att regeringen ska lägga en proposition och i vårt land måste regeringen vara överens. Det är ju kollegialt till slut. Och därför så löstes den frågan, att man på ett rödgrönt initiativ lade en sexpartimotion om hur äktenskapsbalken skulle vara. Och så lades den motionen i riksdagen, så behandlades det den vägen, så då behövde regeringen aldrig ta i frågan. För annars hade regeringen spruckit.
* Nu pratar du om den nuvarande regeringen. Men socialdemokraterna hade ju regeringsmakten 94-2006. Varför gjorde ni inget då?
– Ja, varför det inte lades då, det vet jag inte.
* Jag ställde faktiskt samma fråga till en socialdemokratisk valarbetare i Malmö inför kyrkovalet 2009. Och han sa att tiden varit inte mogen tidigare. När jag frågade vad han menade så sa han att det var inom partiet, liksom.
– Jag är osäker på det. För det var väl ändå under vår tid som vi fick in steg ett? Det som handlade om registrerat partnerskap.
* Ja, fast det var väl 95?
– Var det 95, det? Ja okej… Men steg 2 kom ju som en uppföljning, och varför det tog så lång tid, det har jag inte en blekaste aning om.
* Men känns det inte som en sån fråga där ord och handling inte riktigt har hängt ihop?
– Men du tror inte det där också hängde ihop, alltså nu är det här verkligen spekulation, men när skildes kyrkan ifrån staten?
* Ja, var det inte år 2000 eller något sånt?
– Ja nånstans där. Och i och med att diskussionen gick så hög i kyrkan så var det väl omöjligt ifrån den positionen kanske, vad vet jag? Men varför det skulle ta ytterligare nio år om det var år 2000, vet ej.
Öppenhet, kostnader och relationen till LO
* Er valpstrategi är ju offentlig i år, det är väl första gången? Varför har ni inte haft det så tidigare?
– Ja, alltså jag undrar om vi inte gjorde den offentlig 94 också. Jag tycker man ska ha stor öppenhet!
* På tal om öppenhet. Vad kostar en valkampanj egentligen?
– Vi räknar ju med att någonstans 70 miljoner är de som liksom är extratillskottet på central nivå. Utöver kostnaderna för ett ordinarie verksamhetsår. Så får man räkna ungefär.
Men sen hur mycket det kostar om man tar in ordinarie kostnaderna för verksamheten partiet har, det vet jag inte, hur mycket dom lägger på att göra trycksaker och sätta in annonser och så dära, det bestämmer dom själva. Det är nog nästan omöjligt att svara på, det skulle vara intressant att se. Det är en studie som någon borde göra!
– Jag tror att vi har ett årligt anslag från LO på 13 miljoner.
* Vad får de i gengäld om ni får så mycket pengar?
– Ja, alltså vi har ju ett organiserat samarbete med dem och det betyder ju att, och det är ju ett samarbete som inte är helt färskt, det har ju hållit på sen dom grundade det här partiet 1889. Och i den samverkan finns det ju ett fortlöpande dagligt utbyte av analys av samhället, varthän vi ska, diskussion om förslag, jag menar, vi är två grenar på samma träd.
* Får de förtroendeposter inom partiet?
– Nej det går inte. Försöker man med det, och det har hänt att man har försökt, på lokal nivå, att man har tävlat. ”Vi är så starka här, vi ska ha…” Det där fordrar ju att man ska ha ett broderligt samtal över tiden.
* Var det bra att kollektivanslutningen försvann?
– Jag tror att det var tvunget att försvinna. Det blev liksom fel i vår tid.
Att vara eller inte vara en folkrörelse
* Är Socialdemokraterna fortfarande en folkrörelse?
– När jag blickar tillbaks så tror jag inte att vi har haft en så stark valorganisation. Ute lokalt, med så många engagerade och så många som håller på, som vi har nu.
* Hur många är de?
– Jag har ingen aning, men de gör ett helvetiskt arbete!
* Kan man bedriva folkrörelse på Facebook?
– Ja, det kan väl vara ett sätt för folk att mötas, det tror jag nog man kan säga.
* Många av era väljare är ju äldre, pensionärer. Vad tycker de om fokuset på de sociala medierna?
– Men de behöver inte vara en motsättning, dom som vill hålla på med Twitter och Facebook gör ju det. Det är inget tvång att man ska göra det.
* Kan det inte bli så att man väljer att sitta hemma och twittra istället för att gå ut på stan och stå i valstugan?
– Det skulle vi ju ha märkt i den här valrörelsen, och något sånt har vi inte sett till.
* Vad är det för skillnad på att sälja tandkräm och politik?
– Politik är på riktigt, det var det jag började intervjun med, att politik är på liv och död. Tandkräm, det kan du byta dag för dag, det är ett kommersiellt beslut. Det ska in genom samma ögon, samma öron och samma övriga känslor, men det hamnar på olika ställen i hjärnan och det måste vi ha respekt för, vi som håller på med det här. Aldrig att politik är som tandkräm.
* Vad säger det om en folkrörelse när budskapet ersätts med slogans och reklambudskap?
– Den motsättningen tror jag är falsk. Den tror jag är grundfalsk. Titta på de filmer som gjordes på slutet på 40-talet. Det är Åke Grönberg och sjungande gesällerna som hade revy-filmer som man åkte runt och spelade i hela landet. Jag skulle säga att jag tycker det finns mer ideologi i den här valrörelsen än på länge. Och också om vi börjar läsa det som står på våra affisher och så här. Jag tror att ska man ha en stark valkampanj så förutsätter det en stark folkrörelse, ett starkt folkrörelsearbete. Men den starka folkrörelsen måste ju ha nt att bära ut också.
Jag har hört det där förut, ”ska vi va ett folkrörelseparti eller ska vi va ett kampanjparti?” Och då tycker jag man kan ställa sig frågan, vad var det som utmärkte folkrörelsepartiet, jo, att det var ute och pratade med folk hela tiden.
Medans dom som säger det där, dom låter mer som att dom tycker det är viktigare att sitta i folkets hus fullmäktigesal och prata med varann. Och då är man ingen folkrörelse längre, då är man en mötesorganisation.
* Kan det inte kännas som att alla partier går ut på olika slogans mer än budskap?
– I så fall har vi varit dåliga allihopa. Men jag ska säga att jag tycker nog att jag båda blocken har varit jävligt duktiga på att både lägga fram politik och visa på alternativ. Jag tycker nog också att de ideologiska skillnaderna syns ganska hyggligt. Det tycker jag.
* Vart vinner man flest väljare, på internet eller på gatan?
– På gatan!
Sociala medier spelar ju flera funktioner, för oss är det ju ett opinionsbildningsverktyg i vårt stora nätverk av bloggare, det tror jag är 700 stycken.
Sen är det ju en mötesplats, som fejjan, som är som ett broshyrställ dit man kan gå och få information. Och sen är det ju också ett organisationsverktyg för att bestämma vad man ska göra, vilka man ska ringa till, hur man gör, dra fram flygblad och så där.
Det är också det som är ett skäl till att vi fått så mycket folkrörelsearbete, lokalt partiarbete. På det sättet har ju då nätet eller de funktioner som vi kan lägga upp på vår hemsida, varit ett starkt stöd för dom där ute. Men det är ju dom där ute som har vunnit valet, inte nätet.
Årets valaffischer
* Du har sagt i tidigare intervjuer att du vill ha lite mer ”åh faan” i kampanjerna. Hur mycket ”åh faan” är det i er slogan ”Vi kan inte vänta…”?
– I det är det lite rastlöshet. Vi vill ta itu med ungdomsarbetslösheten, vi ser till att skaffa de där fler lärarna och göra det där andra som regeringen avskyr att göra och å just det är ju avsikten, att försöka visa en sån energi.
* Det är inte så att ni inte kan vänta med att få tillbaka makten?
– Men vad står det på nästa rad?
* Ja, det står ”vi kan inte vänta - kan du?”
– Nämen det står också ”vi skapar fler jobb så att du kan leva ett rikare liv”.
* Min spontana fråga när jag ser alla de här affischerna blir ju ”ny regering för bättre sjukvård”, jaha, vad då för sjukvård?
– Där inte plånboken styr. Det där hänger ju delvis ihop med sjukförsäkringen också. Det går ju inte att trycka upp hela valmanifestet på en valaffisch.
Det finns ju olika nivåer. Affischerna är en nivå, och den måste ju för att över huvud taget ha någon läsbarhet vara ganska kortfattade. Så har vi tidningsannonser, och broschyrer och valinformationen som vi skickar till alla hushåll… Det är ju liksom många olika nivåer och med många olika detaljeringsgrader, beroende på vilket intresse man har.
Hemma i Upplands Väsby, där jag bor, där på lokal nivå en broschyr och 61 skarpa förslag. Sen finns det också en enklare broschyr på fyra sidor. Och det som står på dom här affischerna kommer ju ur regeringsplattformen eller ur den rödgröna vårmotionen. Det finns ju en sån detaljeringsgrad bakom, men om affischen var den enda kampanjmetoden och ingenting annat, då skulle jag tycka att det var lite torftigt, men det sker ju en del annat.
* Jag förstår att det är flera nivåer, men det är ju väldigt allmänna budskap; fler jobb liksom, vem vill inte ha det? Eller bättre sjukvård, ja tack! Är det en generell trend att budskapen är väldigt lama?
– Den där frågan har jag fått sedan 80-talet och den var inte bättre förr.
* Du menar att det har varit lika dåliga kampanjer sedan 80-talet?
– Ja eller lika bra. Men vi har faktiskt ett av världens högsta valdeltagande.
* Men beror det på kampanjerna?
– Ja, det beror faktiskt delvis på kampanjerna, det tror jag faktiskt att det gör. Man kan säga att Sverige, Norge och Danmark är ganska lika länder, Norge har sådär en 7, 10, 12 procent lägre valdeltagande än vad vi har. Och det tror jag beror ganska mycket på kampanjerna, hur kampanjerna syns och hur valrörelsen präglas.
Men jag tror inte man kan säga att det beror på affischerna, utan Sverige klär sig i en valdräkt som är mer påtaglig. I Norge får man ibland åka omkring och leta efter valrörelsen en vecka före valet, det behöver man inte göra i Sverige, utan här kan det nästan bli för mycket av det ibland.
Men sen skiljer ju sig kulturen väldigt mycket från land till land. Det är nog ganska lika här i norra Europa, vi har ju i huvudsak proportionella val och det ger en annan karaktär, i jämförelse med de länder där man har, antingen väljer på person eller har såna här ”single seats”, alltså enmansvalkretsar. Då blir det väldigt mycket mer fokus på kandidaterna, mindre politik. Det är ju ett utav skälen till at vi har högre valdeltagande här än vad man har i många andra länder. Mellan olika länder skiljer det ju väldigt mycket.
* Det är större fokus här?
– Ja, det är mycket större fokus här än på andra håll.
* Vad tycker du om det här med personvalskampanjer?
– Men man måste ställa krav på öppenhet, att det redovisas var de får sina pengar ifrån. Dels är det ju så att partierna är intresserade av att hålla det här inom ramen för partisystemet så att man inte får några som liksom seglar helt utanför. Då är liksom partisystemet hotat.
Jag tror att vi i Sverige under överskådlig tid framöver kommer att hålla formellt valsystem med utjämningsmandat.
Däremot är jag lite osäker på vad som kommer att hända med de här kryssningsvalen som vi har, som sker inom ramen för det proportionella systemet. Det är väl 3e eller 4e valet vi har med det nu, och det får man fundera på efter varje val. I EU-val får det ju genomslag, det har det ju fått på flera håll, och sen har det spelat roll för enstaka valkretsar.
Väljargrupper
* Hur tänker man med olika väljargrupper?
– Man kan säga att det är 4 nivåer.
Den första nivån är alla väljare, och man har ju liksom ett åtagande till alla väljare, en basinformation, det har vi löst med att vi har en valsedelsförsändelse som går ut till alla hushåll.
Sen har vi grupp två som är våra allra närmaste. Dom höll vi på med i början på året och där handlar det egentligen om att få fram aktivister.
I grupp tre är gruppen där vi har ganska stort stöd, men där vi kan behöva öka. Ju fler som vi får att gå och rösta, desto bättre är det för oss. Och där har det ju funnits för vår del kvinnor som jobbar i det som förut kallades för offentlig sektor, men nu har man ju inte alltid kommunen och landstinget som arbetsgivare längre. Vi har en grupp manliga LO-medlemmar, barnfamiljer där föräldrarna är födda utan för EU, och så första och andra gångsväljare.
Och så är det den fjärde gruppen där det finns väljare som… När det går bra för oss behöver vi stort stöd därifrån, och när det går dåligt syns det i de väljargrupperna. Det är Barnfamiljer och pensionärer, där man måste liksom skärpa sig. Det är de fyra snitten som man funderar på inom väljarkåren.
* På årets valaffischer, till exempel, så är det väldigt stort fokus på ungdomar. Håller ni på att dö ut?
– Nä i så fall borde vi ju fokusera på att få in ungdomar.
* Är det inte det ni försöker då?
– Jo men sen är det också en erfarenhet som vi har att yngre pensionärer är väldigt engagerade i de utmaningar som ungdomar står inför, bostäder, arbete… Det möter vi i nästan alla undersökningar vi gör, så vi vet att det är frågor som funkar där också. Det kan ju möjligen bero på att dagens generation av yngre pensionärer var ju själva en jättegeneration.
* Så det är egentligen därför ni fokuserar på ungdomarna?
– Nej, men det är ju också ungdomarna själva, naturligtvis, men eftersom du ställde dem mot varandra vill jag bara visa att det finns en större anklang, det är inte bara ungdomar som bryr sig om ungdomsfrågor.
Att vinna förortens tysta(de) röster
* Hur kommer det sig att ni har så stort stöd bland invandrare?
– Tjaaa… Vi kanske har en politik som dom tycker är rimlig. Men det måste man ju egentligen fråga dem. Dom kanske känner sig sedda. Jag hoppas det!
* Känner de sig sedda?
– Ja, kanske.
* Är det känslan man får när man åker ut i Rinkeby eller Rosengård t.ex, att dom känner sig sedda?
– Nej det är klart här finns det reella uppgifter för samhället att ta itu med, skapa jobb, det handlar om utbildningssystemet.
* Vad tycker du om valskolor i invandrartäta områden?
– Ja det har jag ju faktiskt varit och arrangerat över hela världen. Jag tycker att det är utomordentligt bra. Vi hade det i Sydafrika, Voters education heter det ju på engelska. Jag tror vi hade såna aktiviteter 20-30 miljoner personer. Jag tycker det är bra ju fler som röstar
* Hur objektivt blir det?
– Ja det är klart att det vi arrangerar själva, det handlar ju om vår politik också. Det blir väl förhållandevis subjektivt, men hur valhandlingen går till, hur man gör för att rösta, det är ju en objektiv kunskap.
Men det är klart att om socialdemokraterna är med och arrangerar något så har vi ju ett syfte med det.
* Som till exempel i Vivalla i Örebro där Mona Sahlin var med och man gick gemensamt till vallokalen?
– Jo men det var väl ingen som var med inne i vallokalen? Det finns ju ingen sån fast gräns i Sverige, det gör det ju i andra länder. Jag tror det är i USA där man inte får kampanja inom 300 meter från vallokalen. Vi har ju också ett repsektavstånd här. Och det måste man följa.
Men om de nu gjorde en grej av att de ville gå och rösta så är det ju deras sak och den som inte ville kunde ju ge fan i det. Och vill man rösta på något annat kan man ju göra det, det ligger ju valsedlar i vallokalen.
* Den som är kritisk skulle ju kunna fråga om ni bara är intresserade av invandrare som inte har röstat förr när det är val?
– Jag tycker… Det finns ju representanter. I Väsby har vi 3 eller 4 av de första tio på listan har invandrarbakgrund. Det beror ju också på hur kommunerna ser ut, men om man åker till Botkyrka och Södertälje, så visst finns det representanter.
* Men om de känner sig sedda och det finns valbara representanter med invandrarbakgrund, hur kommer det sig då att det är lägre valdeltagande i de områdena?
– Ja, visste jag svaret på den frågan skulle det inte vara lägre valdeltagande där. På den frågan är jag så att säga schack matt.
* Borde inte alla röstskolor och sånt hjälpa?
– Jo men det gör det ju också, i de områden där vi kör hårt. Mycket dörrknackning, mycket samtal, där ökar ju valdeltagandet, och där ökar ju också vår röstandel.
* Vilket är erat ansvar för att det gått så bra för Sverigedemokraterna?
– Alla bär vi ansvar, men det vilar nog på samhället i helhet, inte bara på politiska partier. Men det är klart. Vårt samhälle har inte varit duktiga nog på att skapa jobb. Men sen kan man också säga det att vårt land har tagit ett ganska stort ansvar när det gäller de flyktingsströmmar som varit.
* Är det därför det har gått bra för SD?
– Nej det är jag inte så säker på, men om man tittar på industristäder som Landskrona, de har ju tappat nästan all sin industri, men människorna finns ju kvar. Såna kulturer tror jag skapar förutsättningar för högerextrema grupper att vinna mark.
Men i det där ligger ju också sånt som.. Min svåger jobbar i disken på karolinska sjukhuset och han sa att han aldrig hade varit på en så lärd arbetsplats i hela sitt liv.
Att locka mittenväljarna
* Handlar en valkampanj om att nå ut till så många som möjligt?
– Nej, och det handlar inte heller om att ha de dyraste förslagen, utan det handlar om att på bästa sätt illustrera hur man vill försöka påverka samhällsutvecklingen.
* Vilka är de viktigaste väljarna att få med sig? Medelklassen?
– Om svenska folket fick plocka in sig skulle det se ut ungefär som en ballong. Det skulle se ut såhär: Ingenting, lite grann, och så en ballong i mitten.
* Alltså folks åsikter?
– Ja, om de själva får beskriva sig.
Det betyder ju att ju mer du definierar dig själv på den här skalan, desto mer säker är du. Och det finns säkert en stor osäkerhet i de som befinner sig i ballongens mitt. Men osäkra väljare och då ska jag säga såhär, man pratar om medelklassen. Ja, visst fan är medelklassen viktig! Men en medelklassröst är lika viktig som en överklassröst, eftersom alla röster väger lika mycket.
Det är mer av dem som finns totalt i något sorts mittläger, och då pratar jag inte om höger och vänster och partier, utan mer någon sorts kultur och åsikter och så här. Och i den gruppen finns det folk från alla klasschickt. Det är ju den gruppen som till slut bestämmer.
Stödet från LO och facklig anslutning
* Blir man inte frestad att i en valkampanj lägga sig närmare mitten?
– Nej, jag tror man måste börja i andra ändan med vad man vill politiskt, när man har bestämt sig för vilket politiskt program man ska ha kan man börja och funder på hur man ska formulera sig så att man kan nå ut till dom grupperna man vill ha rösterna från, man kan inte börja i andra ändan, det har Folkpartiet gjort alldeles för många gånger.
* Hur då?
– Att man gör en opinionsmätning och kollar vart det finns ett fält och sen formulerar man sig efter det. Så gör ju många amerikanska politiker också.
* Så man ska inte fråga folket om vad de tycker först?
– Nej, man har ju för fan en politisk ide! En ideologi i basen. Man har en analys och det leder ju sen till vilka saker man vill göra. Sen kan man ju testa hur man vill formulera sig och nå fram Men man kan inte börja med att testa om ens grundideologi är rätt eller fel, för då är man ju helt ute på sviskan.
* Men till exempel som i Norge där LO gick ut och körde sitt eget race och frågat medlemmarna vad de tyckte var viktigast. Skulle det kunna hända här, att LO bryter med er?
– Ja det kan man ju göra, LO här i Stockholm gjorde ju något liknande.
* Hur då?
– Ja, dom gick ut och kollade vad medlemmarna tyckte.
* Körde de en egen valrörelse då?
– Nej
* Nej, skulle de kunna göra det?
– Ja, men vi har ju facklig-politisk samverkan som ska pågå jämt och om LO inte tycker det funkar så får de ju hitta ett annat sätt. Men vi är ju glada så länge vi har kvar det, men det är de som bestämmer om de vill fortsätta.
* Vad är det som skulle kunna göra att det inte fortsätter?
– Minskande medlemssiffror och lägre facklig organisationsgrad.
* Har vi inte redan det?
– Ja, vi har ju legat på en organisationsgrad på över 80%, nu har vi 70-75%. Och så försämringarna i A-kassan har ju gjort att de som bäst behöver det inte längre ansluter sig till facket.
Men om vi kommer ner på norsk nivå, som är ungefär 50%. Eller engelsk nivå som är ungefär 15%. Eller som i Tyskland och Frankrike där det är ungefär 30-40% som ansluter sig till facket skulle jag tro. Då får de fackliga organisationerna en annan roll.
* Men förutom att den borgerligare har gjort ett dyrare att gå med i vissa fackförbund, var det inte redan lägre anslutningsgrad innan dess?
– Jo, men tidigare gick man med i facket samma dag som man klev in på en ny arbetsplats.
* Ja, men så är det väl inte nu?
– Nä, det gör man inte nu. Men å andra sidan, med valdeltagandet är det samma sak med unga män, innan de etablerat sig har de lågt valdeltagande, men när de etablerat sig får det effekter i valet. Och jag tror det är lite så med fackligt medlemskap också tyvärr.
Men vi har ju också fått så mycket såna här konstiga anställningsformer som innebär att man kan gå på visstidsanställningar och timanställningar i åratal innan man får fast jobb. Det har ju gjort att många inte haft råd att vara med i facket eller a-kassan. Och det är ju det vi vill ändra på, om man vill vara med ska man kunna vara det. Kostnaden ska vara rimlig och sådär. Men jag tror anslutningsgraden kommer fortsätta ligga där, 70-75%
* Det kan inte vara så att man undviker att gå med i facket för att man inte tycker dom gör rätt saker?
– Nej det tror jag inte, jag tror att det har nog nästan enbart ekonomiska skäl.
Socialdemokratins förändring
– Hyggligt om vi ser över hela landet, om man också ser på kommun- och landstingslistorna. Men sen ska man också säga att vad gäller partiet och de främsta företrädarna så ser det ut som det alltid har gjort. Jag skulle nog säga att det fanns fler akademiker där tidigare än vad det finns nu. Persson var ju inte färdig på universitetet, Mona har ju ingen utbildning, men Erlander var ju långt gången och Palme också. Östros har ju en stabil akademikerkarriär. Så att det där har skiftat över tiden. Men det är klart har man kommit i den där positionen att man sitter i riksdagen och så där så har man ju säkert höjt sig. Är man kommunalråd så har man ju inte samma arbetskamrater som innan t.ex.
– Vissa säger ju att socialdemokraterna tappat greppet om kärnväljarna, att man fokuserar mer på marginaliserade grupper som invandrare eller hbt-personer. Vilken betydelse tror du att det har?
* Jag tror inte att det är så. Jag tror det är en felaktig beskrivning. Man får ju straff från sina väljare om man missköter sig.
* Var det straffet ni fick i valet 2006?
– Nej jag tror det var mer regeringströtthet, faktiskt. Vi behövde ladda batterierna lite.
* Har ni gjort det nu då?
– Ja!
Ideologi och värderingar
* Är du socialist?
– Ja! Om jag får definiera mig själv… Men om jag frågar väljarna så blir det ju snarare en språkdiskussion.
* Hur många tror du betraktar sig som socialister?
– 10%, kanske, jag vet inte.
* Av era företrädare?
– Nej, av företrädarna vet jag inte. Men av hela valmanskåren kanske.
* Vad är det för värderingar som alla socialdemokrater kan ställa upp på?
– Jag tror det är två saker. Det ena är att alla ska ha möjlighet att bidra i samhället, vilket tar sig uttryck i vår syn på arbete. Det andra är synen på hur det vi arbetar ihop tillsammans ska komma alla till del. Och i det ligger ju att väldigt mycket ska vara, när det gäller sjukvård, äldreomsorg, etc. vi ska finansiera det gemensamt och man ska få tillgång till det. Det tror jag är kittet hos oss.
* Har inte ni också genomför privatiseringar?
– Ja visst har det hänt, det där får man ju ser över tid. Det där skiljer ju oss från andra som kallar sig socialister, att vi har sett mer till funktionen. Det spelar inte så stor roll vem som kör SL-tågen, till exempel. Det är inte något större problem, eller det kanske till och med är bra, att vi har privata aktörer som driver vårdcentralerna. Men du betalar samma pengar som annars och reglerna för hur det ska utföras är generella.
* Så det spelar ingen roll hur det drivs?
– Så länge det är gemensamt finansierat och kommer alla till del så tycker jag inte det spelar så stor roll. Men det finns de ju också en diskussion om, vem som är den formelle utföraren.
Det finns mycket diskussioner inom Stockholms län, vem som ska driva vad, men formen är vi överens om att det ska vara både privata och offentliga aktörer.
* Är alla partier överens om det?
– Ja, i princip, jag vet inte vad vänstern tycker, men…
Att samarbeta eller inte samarbeta.
Det är regeringsfrågan.
* Hur tror du att det rödgröna samarbetet påverkar ert stöd?
– Att det påverkar? Det är klart att det rödgröna samarbetet påverkar! Det är klart, det finns ju mycket saker som påverkar sånt här. Och som påverkar både positivt och negtivt.
* Hur då?
– They´re all different, they´re all the same. I basen så är det ju samma sak.
Men sen skiljer ju sig kulturen och sånt väldigt mycket från land till land. Det är nog ganska lika här i norra Europa, vi har ju i huvudsak proportionella val och det ger en annan karaktär, i jämförelse med de länder där man har, antingen väljer på person eller har såna här ”single seats”, alltså enmansvalkretsar. Då blir det väldigt mycket mer fokus på kandidaterna, mindre politik. Det är ju ett utav skälen till att vi har högre valdeltagande här än vad man har i många andra länder. Men sen så, mellan olika länder skiljer det ju väldigt mycket.
* Varför har ni inte regerat tillsammans med andra förut?
– Vi har inte behövt! *skratt*
* Det är bara därför?
– Jahaha… [skrattande]
Vi har kunnat göra det själva.
* Fast ni har haft minoritetsregeringar?
– Det har varit jävligt effektivt! Vi har ju bara varit i majoritetsregeringar 44-46 och 48-50 är enda gångerna vi haft majoritet sedan vi kom till.
* Hur stor del av makten är ni villiga att släppa ifrån er? Om man tittar på Norge så har de ju exempelvis haft en vänsterpartist som finansminister. Skulle det kunna hända här?
– Det där är sånt som sker i förhandlingar och det måste styras av hur stort stöd man har.
* Hur stort stöd har ni då?
– Det får vi se på söndag.
* Tror du ni har chans att vinna valet?
– Ja, jag tror vi har chansen. Det kan nog bli ganska jämt. Och jag tror det kan bli en otäck situation med Sverigedemokraterna.
