Lördagen den 6 oktober var förberedd i åratal. Ungdomar i Köpenhamn skulle occupera ett nytt ungdomshus som ertsättning för det gamla som revs av kommunen. I det gamla kontraktet stog det att ungdomarna skulle tilldelas ett nytt hus när det gamla revs. Trots löftet har Köpenhamns politiker, med socialdemokraterna i spetsen, vägrat upprätta ett nytt ungdomshus. Huset man skulle ta var ett gammalt nerlagt vattenberk. I informationsblad som delades ut löd ett av argumenten att eftersom man tog ett redan befintligt hus skulle köpenhamns politiker slippa vaska fram pengar till att betala grund och material för ett nytt.
Den soliga lördagsförmiddagen begav jag mig själv till Köpenhamn för att kolla in läget. Det blev en upplevelse jag sent skulle glömma. I de flesta stora tidnigar har man kunnat läsa om "kravaller" och "oroligheter". I stora intervjuer med dem som bor i området framställs ungdomar som jordens avskum, och äldre välbärgade danskar säger saker som "vi vill inte ha några ungdomar alls här."
Men alla demontsrationer består inte av stenkastande huliganer. Aktion G13 betonade tydligt att detta är en fredlig demontsration och att det är viktigt att man inte är våldsam eller kastar saker på polisen. Såvitt jag kunde se kastades det inte en enda sten.
En gata i stadsdelen Nörrebro i Köpenhamn. Miljön kändes avlägsen inte alls som i de centrala delarna av stan.
Hela stan var täckt med budskap i stil med detta. Ju närmare samlingsplatsen vi kom, desto mer förändrades miljön. Till viss del tyckte jag det påminde om Berlin.
Märket 69 syntes överallt. 69 står för att det gamla ungdosmhuset låg på adressen Jagtvej 69.
Arrangörerna, Aktion G13, hade förberett rejält, de här affischerna satt inte bara uppsatta i hela Köpenhamn, utan också i exempelvis Malmö och Lund. demonstrationen var utlyust sedan länge och även tillståndsberättigad, vilket innebär att arrangörerna fått polistillstånd att demonstrera.
G 13 är dubbeltydigt och syftar dels till G8 som är världens maktelit, de 8 rikaste länderna, och dels till adressen för det nya huset. G står för gatan, Gröndalsvaenge Allé och 13 för husnumret.
Alla demonstrationsdeltagare bjöds på mat av arrangörerna. Här syns vegansk röra. Mycket kryddstark och god! 
Även musik och underhållning var det gott om. Musiken var tills törsta del på danska, men så vitt jag begrep hade man skrivit särskilda låtar till just denna dag som handlade om hur mycket man saknade det gamla ungdomshuset och att det var dags att ta ett nytt.
På hela området rådde otroligt positiv stämning. Alla var glada och förväntansfulla. Några tidningar har rapporterat det hela i termer av "det liknade mer en folkfest" eller "det rådde feststämning på samlingsområdet".
Den här ansiktsmasken föreställer med all säkerhet Ritt Bjerregaard, socialdemokrat och överborgmästare i Köpenhamn. Hon var huvudansvarig för rivningen av ungdomshuset och är vitt hatad av många danska ungdomar. Ironiskt nog har hon bland annat en text om billigare bostäder i Köpenhamn på sin hemsida
där hon också förklarar att hon vill bygga 5000 nya lägenheter i staden. Så vad det än är som saknas verkar det inta vara pengarna.
Runt om på Nörreport och Nörrebro syns klotter och grafitti i stil med "Dö Ritt" och "Ritt din skit".
Ca 4000 människor deltog i demonstrationen. På plats fanns folk i alla åldrar.
Samlingsplatsen (ca 2 km från huset som skulle ockuperas) var ett kapitel för sig. Här några av de många syns grafittimålningarna.
Budskapen var tydliga. Många ungdomar i köpenhamn bär numera såna här tröjor för att visa att de aldrig glömmer sitt hus.
Mitt i alltsammans kritik mot att "gay-rörelsen" blivit mer glada än radikala.
Det borde finnas flera autonoma hus, inte färre, tyckte arrangörerna.
Faderhus? Nej tack! Tröjtrycket syftar dels till det gamla antikärkraft-märket, och dels till att Ungdomshuset såldes till en kristen sekt innan det revs.
Här syns 'Föräldragruppen mot polisbrutalitet'. Många föräldrar har tröttnat på att deras ungdomar kommer hem blåslagna efter demonstrationerna och bestämt sig för att övervaka arrangemangen. Minst ett tjugotal representanter från föräldragruppen befann sig på plats innan avmarch.
Många av de deltagande ungodmarna har uppenbarligen varit med förr. Här syns en kille som utrustat sig med benskydd för säkerhets skull. Flera danskar hade också tagit på sig armbågsskydd, halsskydd, handskar och andra skyddsattribut. Jag skulle snart förstå att det inte var i onödan.
Här syns några av de stegar som ungdomarna skulle inta huset med.
Som ett led i orgniseringen var alla deltagare indelade i olika block, med olika uppgifter. På plats informarades genom megafon på danska och engelska vilket block som skulle göra vad. Varje block hade också en egen vagn / flak / bil. Här syns det röda blocket.
Det gula blocket (Queerfeministiska blocket som det också kallades). De gula huvorna delades ut. Jag tyckte först det såg lite dumt ut, men förstod senare syftet - att täcka ansiktet. Det informerades om att det råder maskeringsförbud under demonstrationer i Danmark och ingen tvingades ta på sig någon viss klädsel.
Bakom banderollen döljer sig i själva verket en stege. Den är förutom att klättra på, till för att skydda demonstranterna.
Stort jubel i gula blocket när det är dags för avmarch. Som en extra provokation håller alla upp ett visst finger...
Fallen gatskylt som fått en överklistrad lapp med texten Jagtvej, där ungdomshuset tidigare låg. Synen är inte alltför ovanlig i stadsdelen Nörrebro.
Matdags igen. Den här gången bjuder Aktion G13 på mackor med veganröra på. Smaskens!
Den här affishen syntes i vart och varannat gathörn och är en kvarleva sedan närmare 50 000 danskar i förra veckan protesterade mot nedskärningar.
Som av en händelse har danska socialdemokeraterna plötsligt också blivit för välfärd.
En del hade målat sig i ansiktet dagen till ära. (Dagen kallades för övrigt för G-dag.)
Tydligare kan det inte bli.
Någonstans här tog mitt kamerabateri slut. Resten av bilderna är således fotade med min mobilkamera, därav kvaliten. Jag lovar att införskaffa ännu ett batteri tills nästa gång ;)
Även denna banderoll döljer en stege bakom sig, inlindad i skumgummimadrasser.
Några hundra meter från huset som skall intas, meddelar polisen att det har blivit ändrade planer. Demonstrationen hade tillstånd att gå ända fram till huset, men vägen har ändrats säger man. Isätllet har polisen spärrat av vägen med polisbussar. Orsaken är med all sannolikhet att man insåg att det aldrig skulle gå att stoppa flera tusen demontsranter.
Följden av avspärrningen blir att en av dem som står längst fram hoppar upp på en av polisens bussar. Många blir förvånade över hur lätt det var och han vinkar till andra att komma efter. Några poliser klättrar sent om sider också upp på taket och uppmanar mannen att gå ner därifrån. Han vägrar lyda. Det som då händer går så fort att det är svårt att uppfatta. Högst upp på bron syns ett gäng poliser som inte har alltför brottom att ta sig nånstans.
Polisen sätter in sin första tårgasattack för att skingra demontsranterna. Tårgas är en otroligt frän gas som svider våldsamt i ögon och hals. Utsätts man för alltför stora doser kan det ge tillfälliga andningssvårigheter (minst sagt). Människor flyr för att slippa gasen. Någon ropar att det inte är farligt och att vi är så många att vi klarar det om vi stannar kvar, men de flesta springer i alla fall. Samtliga poliser har gasmask och slipper andas in tårgasen.
Tårgasen spred sig blixtsnabbt bakåt i leden.
Den här bilden visar det obegripliga. Trots att så gott som alla backat och sprungit 100-200 meter bakåt fortsätter polisen att kasta tårgas. Vid flera tillfällen här, och även senare under kvällen kastar polisen med flit tårgas på enskilda demonstranter. Minst två uppges senare ha blivit medvetslösa till följd av spådana attacker. Peronen på den här bilden är en av det fåtal demonstranter som har en gasmask. Han/hon springer inte från tårgasen, utan mot den. För gasen inte ska skada demontsranter kastar man tillbaka det mot polisen.
Tjejen på den här bilden bär gul huvudmask och gula simglasögon. Plötsligt förstod jag att simglasögon, solbrillor och annat folk gick omkring med var till för att skydda ögonen från tårgas. Jag förstod också varför demontsranter fortsätter att maskera sig trots att det är olagligt. Det är inte i första hand för att inte visa ansiktet, utan för att slippa andas in tårgas genom munnen och näsan.
Lyckligt lottad demontsrant med gasmask.
Demontsranterna som kämpat för ungdomshuset har sedan länge lärt sig att akut sjukvård kanbehövas. Därför fanns också personer som var utrustade med förstahjälpen-grejer. På bilden vårdas en flicka som har svårt att se efter att ha skadats av en rejäl dos tårgas.
Jag tvekade länge innan jag la upp den här bilden, men detta är jag efter den första tårgasattacken. Jag stog cirka 150 meter från polisen. När gasen spred sig och alla började trängas insåg jag att det skulle ta en evighet att komma bort från det. Jag vände därför och gick först i motsatt riktning, alltså mot gasen, tills jag hittade en gränd där jag och flera andra sökt skydd. Som tur var blåste vinden åt anrda hållet. Problemet var bara att det visade sig vara en återvädsgränd. De andra som gått åt samma håll som jag hittade ett högt trästaket. Några danska killar var snabba att hjälpa mig klättra över. Bilden är tagen precis när jag landat på andra sidan staketet, alltså ca 6-7 minuter efter tårgasattacken. Som tur var hade arrangörerna förberett även detta och jag möttes av en kärra med vattenflaskor. Jag drack och hällde massor av vatten på ögonen, då kändes det lite bättre.
Många av demontsranterna vägrade ge upp. Men polisen hade spärrat av nästan alla vägar med sina bussar.
Här syns en ny tårgasattack på andra sidan en polisavspärrning.
Några av dem som drabbades av den hittade en bakväg och klättrade över en (taggig) grind.
Aktion G13 hade låtit bygga den här skapelsen för att visa på vad som hela tiden varit det faktiska målet med hela aktionen.
Mellan 100 och 200 demonstranter tog sig in på gården vid huset. En poliskälla uppgav belåtet till en journalist att "samtliga jagades dock ut en och en". Det som verkligen hände var att polisen sprutade in såna stora mängder av tårgas att det blev omöjligt att stanna kvar. Efter några timmar tvingades gruppen lämna huset. Uppenbarligen användes tårgas i brist på annat. Eller kanske till och med av ren lathet.
Några demonstranter (och jag) tog sig till en lugnare gata. Men när tre poliskärror plötsligt kom körande ville dom mota bort oss därifrån också. En manlig polis hoppas ur och skrek på aggresiv danska att vi skulle gå där ifrån.
- Fattar ni inte, era idioter, att ni ska gå hem med er. Står ni kvar där blir ni arresterade allihop!
En man på gatan svarade:
- Det är du som är idioten. Jag bor här!
polisen ändrade sig sedermera när han upptäckte att vi stog relativt långt ifrån händelsenas centrum (flera kvarter) och sa:
- Jaja, ni kan väl stå kvar där, här finns det ju ändå inget att titta på!
(Till saken hör att den som häktas i Danmark kan hållas max tre dygn om det är en dansk, men hela fem dygn om man är svensk.)
Under kvällen rapporterade senare att flera demonstranter bland annat blivit bitna av polishundar. Men detta var inget som polisen ville kännas vid. Kommentaren var snarare mer som ett "jaha" eller "oj, det måste vi ha missat". Enligt vad jag hört i efterhand rör det sig om kamphundar som tränas till att ge sig på maskerade människor. Polisen har i bästa fall undvikit att säga "buss på" till hundarna, men aldrig någonsin stoppat dem när de fått vittring.
Det sista jag såg innan jag begav mig av hemåt var tre eller fyra unga sittandes på marken med 8 eller 9 poliser stående omkring sig. Poliserna tittade hotfullt ner på ungdomarna, men jag begrep aldrig varför. När jag försökte få en bild tog en polis ett snabbt steg mot mig och fräste något på danska. Att dokumentera deras beteende var tydigen inte alltför populärt.
Enligt Aktion G13 är det inte en fråga om ifall man ska ta huset, utan bara om när och hur. På hemsidan skriver man nu att
kampen fortsätter.Jag är själv väldigt imponerad av hur pass välorganiserat det hela var, trots att man såklart kan vara kritiskt till vissa grejer. På hemsidan finns även presskontakt för tidningar och till och med en mejladress speciellt för journalister som har frågor. Aktion G 13 är helt öppna med att deras mål är att få ett nytt ungdomshus, och även om man ibland kan vara tveksam till metoderna. Gruppen har också eftersökt dialog med politikerna utan större framgång. Man har sagt till polisen att detta borde vara en sak mellan ungodmarna och beslutsfattarna och inte ett sätt för polisen att använda sig av övervåld.
Man skriver i ett pressmedelande att Aktion G13 är klara för dialog och förhandling. Tills dess att politikerna behagar bestämma sig lär "oroligheterna" forstätta. Fortsättning följer i alla fall med all säkerhet.
Danmark är extremisternas land, säger många. Dom är kända för att ha väldigt högt i tak när dom debatterar, alltså de flesta åsikter anses som någorlunda rumsrena. Men plötsligt när det kommer till en sån här sak är det inte alls populärt att vilja diskutera längre. Hällre sätter man sig i knä på raistiska Dansk Folkeparti.
Ibland undrar man ju vem, eller vad, det är som är extremt. Är 50 000 danskar som protesterar mot försämrad välfärd extremister? Eller är det själva samhällsdebatten som är det extrema?
Om en maskerad ungom är extrem framstår det som rena barnleken jämfört med Dansk Folkepartis partiledare Pia Kjærsgaard, som under sin senaste valkampanj vägrade svara på en fråga från en man som var född i Irak istället för i Danmark.
Samma partiledare har lyckats driva igenom att utlandsfödda danskar måste vänta tills de fyllt 24 innan de får gifta sig. Rena raslagar som borde höra hemma på 30-talet snarare än 2000-talet.
Danskarnas höga tak ekar tomhet när det kommer till obekväma frågor om välfärd och mänskliga rättigheter.
Passerar förbi ett skyltfönster till en klädaffär på en av Malmös gator och förfasar mig över spökdräkterna. Tänker sen att det är ju tur, att skyltdockan är uppklädd för Halloweenfest, för i dom där kläderna kan man väl inte visa sig till vardags. Inser dock snart, att nehäj, det är visst inte ett skämt, utan fullt allvar att tjejer ska gå omkring i mer hål än tyg trots att vi närmar oss Noveber månad. Ställer mig frågan "ska jag verkligen se ut så här?"
Fem minuter senare på samma gata: Fem stycken kopior, alla klädda som tjejen på bilden ovan, passerar förbi en och en. Jag tvingas inse, jajamän, det är tydligen så jag ska se ut i Höst.
Utanför Pressbyrån upplyser man mig om vilka tidningar som är dom vesäntligaste. Trodde man att det var nyheter som gällde lär man få tänka om. Ser ingen skillnad på någon av tidningarna, men tycker omslagstjejerna alla verkar vara uppklädda för midsommarfest. Fortfarande i slutet av oktober. Jag tänker att jag nog borde satsa på att bli groda med svans. Dom kan i alla fall gömma sig när den värsta kylan kommer.
Kikar som hastigast in i Pestbyrån, oj förlåt Pressbyrån och ser en man studera vesäntligheterna. Inte heller här ser jag någon större skillnad på vilken tidning som är vilken.
