Israels krig mot Gaza upprör malmös palestinier

Nyligen bröt den så kallade "vapenvilan" mellan Israeler och Palestinier. En vapenvila som mestadels bestod i att Israelerna för en tid slapp utsättas för raketangrepp. Palestinierna, däremot fortsatte behandlas som vanligt. Den mur som de senaste åren byggts på Västbanken omringar nu så gått som alla områden där befolkningen består av uteslutande Palestinier. Innan för denna mur har arbetslösheten varit över 70% då dem som hållts instängda där ofta inte har kunnat ta sig till sina jobb. Mat och mediciner har varit konstant bristvara och Israel har huggit ner olivträd och förstörd odlingar som funnits innanför muren. För palestinierna har situationen länge varit ohållbar.
De senaste dagarna har den dock blivit direkt akut. Israel har gått in med så kallade "offenssiva styrkor" på Gazaremsan. (Som om en militärstyrka någonsin kan vara defenssiv). Sedan "vapenvilan" bröts har rapporterna om antalet döda avlöst varandra.
Med anledning av de senaste dagarnas händelser samlades i måndags över 500 svensk-palestinier på Gustav Adolfs torg i Malmö för att protestera mot det krig som nu blossat upp. Händelserna i Gaza sägs vara de våldsammaste sedan sexdagarskriget 1967.

En jättelik palestinsk flagga användes vid manifestationen.

Många av deltagarna var upprörda. En av talarna vid manifestationen var en kvinna från International Solidarity Movement, ISM, som regelbundet annordnar resor till Palestina. Hon inledde sitt tal med att delge de uppgifter hon hade fått krig situationen i landet.

"300 döda och 1300 skadade", sa hon. Genast ropade någon av åhörarna att antalet döda numera uppgår till 500 personer, och snart kommer också nya uppgifter om att antalet skadade inte längre är 1300, utan 1700."
Plötsligt börjar åhörnarna diskutera på arabiska huruvida antalet döda är 300 eller 500. Det blir snabbt en hetsig stämning och man förstår hur känslig frågan är. I det här läget tar en av arrangörerna till orda:
"Jag vet att många av er som står här framför mig har mist era barn, syskon och föräldrar i detta krig. Många av oss oroar oss just nu i denna stund för våra anhöriga i Gaza och i resten av Palestina. Jag vet att det är upprörda känslor, men jag ber er ändå försöka behålla lugnet."


Efter en stund gick två barn fram och lade sig ner på marken för att symbolisera alla de barn som hittills dött i de senaste anfallen. Under dagen hörde jag att antalet döda barn då uppgick till 25 st, en siffra som troligen ändrats sedan dess.

Flera av de andra barnen som var där följde snabbt exemplet.

Den här banderollen hänvisar till att Israel blivit en aphartiedstat där den arabiska majoriteten av befolkningen diskrimineras. Palestinierna kallas av Israelerna oftast för "araber", eller ibland också för "djur".

Den Israeliska flaggan, där davidsstjärnan bytts ut mot ett hakkors, brändes på platsen.

Någon hade prytt sin bil med dessa makabra bilder.

Flera av talarna belyste det faktum att det i år är 60 år sedan kriget började, men att situationen alltjämt försämras för Palestiniernas del.

"En gång i tiden hette 'hotet' Arafat, nu heter det Hamas, i framtiden kommer det heta något annat", sade bland annat en av talarna.

Måste folk göra narr av allt?

Såg den här annonsen på någon internetsida och trodde först att det var någon intelligent människa som lyckats begå historiens galnaste stavfel, men insåg snart att så inte var fallet.
Kan faktiskt inte låta bli att fråga mig varför folk måste göra narr av precis allt.

Så kan det gå om inte haspen är på...

Sydsvenskan den 2 december 2008

Detta blåmärke på min egen fot visar sig några dagar efter händelserna i Lund.
Det kom till vid ett tillfälle då jag ställt mig på en trotar för att ta en bild. Precis bakom mig stod ett gäng journalister. De var från Sveriges Radio, SVT, TV4, Sydsvenskan och så vidare. Då jag i vanlig ordning hamnat precis bakom en lyktstolpe tar jag ett halvt steg ut i gatan för att få bättre sikt. Några sekunder senare kommer en polis ridande på en häst i full fart och jag hinner inte ens reagera förrän polisen rider rätt in i mig. Polishästen sparkar mig på foten så jag snubblar och faller handlöst framåt. Jag ser hur samtliga journalister bakom mig drar efter andan och någon utbrister "OJOJOJ!!!"

Tack vare tur, erfarenhet, träning eller vad man vill kalla det lyckas jag återfåbalansen, vilket framför allt innebär att både jag och kameran slipper mosas under de efterkommande ridande poliserna som inte gör någon som helst anstränging för att stanna hästarna. Så på sätt och vis kan man säga att det var tur att den första hästen mer eller mindre fällde krokben för mig så jag var tvungen att ta ett tiotal steg framåt för att inte falla omkull. Annars hade jag med stor säkerhet fått uppleva hur det är att bli totalt överriden av 5 st polishästar.

Name the Game

Att kalla saker vid deras rätta namn är något som svenska medier inte alltid gör.

En av huvudarrangörerna bakom den nazistiska demonstrationen i Lund den 30 November i år kallar sig "Fria Nationalister". Det låter ganska oskyldigt. Ungefär som några fosterländskt sinnade fristående personer som ingalunda är organiserade i någon nazistisk kamporganisation såsom Nationalsocialistisk Front eller liknande. Tyvärr är det inte hela sanningen.

"Fria Nationalister" har en paroll som man säger att alla medlemmar ska kunna skriva under på. Visserligen inget kosntigt med det, sådant har de flesta organisationer. Nu är det ju bara den lilla detaljen att de fria nationalisternas paroll råkar lyda: "Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra svenska barn". Någon känner kanske igen dessa 14 ord. Den nazistiska organisationen Info14, som förstås heter så just på grund av 14 stycken speciella ord som råkar vara deras huvudparoll, har ett snarlikt sätt att uttrycka saken på. Hos dem heter det "Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn".
"Fria Nationalister" har alltså bytt ut det lilla ordet "vita barn" mot "svenska barn", det är den enda skillnaden.

Info14:s paroll är inget som de hittat på själva. Den har tvärtom i åratal varit en enhetsparoll för nazister över hela världen. På engelska kallas den exempelvis 14 words och den svenska versionen är mer eller mindre en direktöversättning. ("We must secure the existence of our people and a future for white children.")

Man kan undra hur någon kan ha kommit på denna slogan. Den är inte tagen ur luften. Idén till parollen kommer från början var det en grupp nynazister som vägrade överge sin nazistiska ideologi efter kriget. De hade en text bestående av 88 ord.

På engelska lyder dessa som följer:

"What we must fight for is to safeguard the existence and reproduction of our race and our people, the sustenance of our children and the purity of our blood, the freedom and independence of the fatherland, so that our people may mature for the fulfillment of the mission allotted it by the creator of the universe. Every thought and every idea, every doctrine and all knowledge, must serve this purpose. And everything must be examined from this point of view and used or rejected according to its utility."


Dessa ord hade man hämtat direkt ur första volymen, 8 kapitlet i Mein Kampf, skriven av ingen mindre än Adolf Hitler himself. Den kände engelske nazisten David Lane har sedan sammanfattat de 88 orden till en komihågbar paroll på 14 ord.

Varför just ett visst antal ord, undrar kanske någon. Jo, den nazistiska rörelsen har en förkärlek till sofferkoder. En klassiker är att byta ut varje siffra mot den bokstav som representerar siffrans plats i alfabetet. Och plötsligt blir allt mycket klarare:

Ta nummer 88. Det blir HH, vilket på nazispråk står för Heil Hitler.
Flera nazistiska organisationer innehåller också siffran 18. (En sådan är Combat 18 som haft verksamhet bland annat i helsingborg.) 1=A, 8=H, alltså AH, som står för Adolf Hitler. Och när nazisterna refererar till siffran 14 är det alltså de 14 orden man syftar på.

Dessa sifferkombinationer tenderar att dyka upp lite varstans inom de nazistiska organisationerna. I Stockholm finns exemåelvis en grupp antisemiter som sänder "Radio 88" (på frekvens 88). Vissa nazitidningar tenderar att råka ha just precis 88 sidor, och så vidare.


Frågan är alltså hur fria de "fria" nationalisterna faktiskt är. I vilket fall som borde svenska medier sluta få dessa mindre nazi-inspirerade grupperingar att verka så oskyldiga. Name the game, är ett bra engelskt talesätt. Eller på svenska: säg som det är, kalla dem nazister.

Hur kan polisen glömma Malexander?

Efter den senaste tidens händelser, eller borde man kanske säga de senaste årens, kan vi ibland behöva påminnas av historien.

under 2000-talet har det upprepade gånger hänt att poliser offentligt efter nazimarscher gått upp på scen och tackat nazisterna för att de genomfört en så lungn och stillsam demonstration. Indirekt var detta också undertonen i flera av de artiklar som publicerades kring händelserna i Lund i söndags, den 30 November.

Såhär uttalar sig en polis i tidningen Metro dagen efter händelserna:

" – Vi är nöjda med att högerdemonstranterna kunde genomföra sin marsch, även om marschvägen måste ändras. Vi är däremot mycket missnöjda med att vänsterdemonstranter angrep polisen, säger kommenderingschefen Håkan Jarborg Eriksson som basade över insatsen med drygt 150 poliser från hela Skåne. "

Under dagen delade polisen även ut "informationsblad" till alla som ville veta vad deras arbete under dagen skulle gå ut på. Där skriver man bland annat:

"Det finns en tradition bland en del personer i Lund att uppmärksamma Karl XII:s dödsdag den 30 November. Det har förekommit ordningsstörningar och oroligheter när meningsmotståndare av olika politisk inriktining då drabbat samman. (...) I grundlagen finns ett starkt skydd för medborgarnas rätt att fritt uttrycka sin uppfattning oxh att till exempel genom demonstrationer och apellmöten påverka opinionen. Vem som helst har rätt att arrangera och delta i demonstrationståg eller annan opinionsyttring. Polisen är skyldig att medverka till att en opinionsyttring kan genomföras oavsett tillstånd har begärts eller ej."

Skrivningen ovan är mycket intressant. Polisen är alltså skyldig att se till att man kan uttrycka sin genom en demonstration även utan demonstrationstillstånd. Under söndagen hade Nazisterna tillstånd för sin march, men inte deras motståndare. Enligt grundlagen har alltså vem som helst rätt att genomföra en motprotest mot tillståndsgiven demonstration. Att antinazisterna inte hade tillstånd för sin motdemonstration beror sannolikt på att polisen inte ger två olika grupper tillstånd på samma ställe samtidigt. Det har förekommit att polisen gett både nazister och antinazister tillsåtnd samtidigt på samma plats, men detta brukar i regel resultera i att polisen, av naturliga orsaker, inte riktigt vet var de ska göra av sig själva.

Man kan tycka att det är märkligt vad snabbt vi tenderar att glömma historien. Det torde vara skillnad på att någon har rätt att uttrycka sin åsikt och att "vara nöjd" med att nazistiska grupper tågar som aldrig förr, i Sverige år 2008.

Vi borde fråga oss: Har poliser verkligen orsak att vara nöjda med nazisternas uppförande? Låt mig påminna om hur två polismän tragiskt sköts ihjäl i Malexander 1999. Det som då var årets mest omskrivna brott, verkar nu vara glömt.
Poliserna var på plats för att göra sitt jobb. De skulle stoppa några killar som hade begått ett bankrån inte långt därifrån. Istället slutar det med att dessa två poliser blir ihjälskutna med sina egna tjänstevapen. Mördarna var alla aktiva i nazistiska organisationer. Även om flera av dem idag tagit offentligt avstånd från sin tidigare ideologi är deras forna rörelser, som de själva var med och byggde upp, än idag är verksamma med att "fostra" nya nazister.

Att polismännen sköts ihjäl var ingen slump. De råkade inte stå ivägen och nazisterna kunde inte lika gärna ha skjutit någon annan. De sköts för att de var poliser och för att de nazistiska mördarna kände ett genuint förakt mot just poliser. Själva syftet med rånet var förresten att finansiera en underjordisk högerextrem terrorgrupp. Alltså hade brotten på flera sätt ideologiska motiv.

Man kan tro att detta var enskilda nazister som blivit skogstogiga. (Ungefär som att det finns normala nazister som inte alls är speciellt konstiga.) Man kan också tro att nazistiska rörelser tar avstånd från polismord. Det stämmer tyvärr inte.

Den nazistiska organisationen Info14 publicerade i sin tidning "kampnytt" hyllningsartiklar till de båda polismördarna:

"De som dog var inte familjefäder, de var inte någons barn, de var inte oskyldiga. De har gjort sitt val precis som de som steg in på banken i Kisa. De har tagit på sig statens uniform för att upprätthålla dess kriminella lagar. De lyder under en judeoch jobbar för att gripa svenska ungdomar som tänker självständigt. Deras mål är att placera svensk ungdom på anstalter för att de anammar gamla fornnordiska symboler. Människor som ställer upp på detta ska inte erhålla någon nåd. Det var inga oskyldiga som dog, de var poliser som gjort sitt val, att ställa sig mot sitt eget folk." (Källa: tidingen Expo nr 4/2008)

Till att börja med kan vi konstatera att det som info14 försöker göra är att avhumanisera poliserna. Att dessa visst var familjefäder är troligt då de var 30 respektive 42 år när de dog. Att polismännen var någons barn, står dock utom allt tvivel, då den ene av de mördade polisernas mamma offentligt berättat sin sorg, efter sonens död.

Hur polisen kan glömma vad den nazistiska ideologin står för, såväl när det gäller hela människogrupper, den egna yrkeskåren, är för mig obegripligt.


Maskerade nazister i Lund i söndags.

Se upp för polisen som mitt i gatan står...

Eller hur var det nu den gick den där barnvisan?

Kanske en fråga man måste ställa sig efter gårdagens händelser i Lund. Ett gäng nazister hade bestämt sig för att genomföra en demonstration i Lund. Man påstår att det är till minne av en så avlägsen person som Karl XIIs dödsdag. Men det är väl tveksamt hur det är med den saken.



Nazisterna, väl skyddade av polisen.



Det vi ser här är hur en polishund attackerar en kille som är på plats för att protestera mot att naisterna fått tillstånd att demonstrera. Hunder är extremt aggressiv och håller ett fårt grepp kring killens hand. När hunden efter 15 sekunder fortfarande inte släppt taget kommer poliserna runt omkring på att dom kanske borde göra något åt saken. Således tar de fram batongerna och börjar slå. På killen. Efter ca 30 sekunder släpper hunden slutligen taget, helt sonika eftersom killen lyckas dra loss sin arm ur greppet, dock utan hjälp från närvarande poliser.

Efter detta går jag fram till en polis för att ställa en fråga.

Jag: Ursäkta kan jag ställa dig en fråga?
Polismannen ryter: STANNA DÄR DU ÄR!
Jag (som inte visste att jag såg så farlig ut): Ja, jag står här stilla. Jag bara undrar varför hundarna inte har munkavle?
Polismannen: NU STANNAR DU DÄR, HÖR DU DET??!!!
Jag: jag rör mig ju inte ur fläcken! Varför har hundarna inte munkavle?

Nu är jag uppenbarligen inte intressant längre. Eller så har jag kanske slutat att utgöra ett hot mot denna polisman som själv är beväpnad med allt från pistol till batong. Oklart vilket, men han vänder i alla fall bort huvudet.

Jag gör ett nytt försök: Du såg väl själv vad som hände nyss?

Obekväma frågor behöver man inte svara på om man är polis tydligen.


På platsen syntes flera av de poliser som setts på Sverigedemokraternas torgmöten några veckor tidigare. Bland annat kvinnan som piskade mig över ryggen. Jag kan erkänna att jag kände igen både henne, piskan och hjälmnumret.

Polisen genomförde under eftermiddagen flera offenssiva anfall mot antinazisterna av samma typ som under torgmörtet. Med hjälp av bilar, hundar eller hästar stormar man rakt in i folkmassan så att folk blir påkörda, övertrambade och hundbitna. En mycket effektiv metod eftersom ingen direkt vågar stå kvar och alla backar. Vid ett av dessa anfall ser jag plötsligt pisk-kvinnan komma ridande på en häst som hon uppenbart helt och hållet tappat kontrollen över. Hästen, skenar och börjar springa rakt mot några ynglingar. Pisk-kvinnan hörs då skrika: "AKTA ER FÖR FAN, ANNARS RIDER JAG IHJÄL ER!!!"

Lögner i media

För alla er som tagit del av rapporteringen i våra fantastiska medier och läst om hur de förhatliga antinazisterna kastat facklor flaskor på de stackars "nationalisterna" skulle jag en gång för alla vilja ta död på den lögnen också.

De enda som hade tillgång till facklor var nazisterna, eftersom deras demonstration var ett fackeltåg. Flera nazister kastade facklor mot motståndarna, varpå antinazisterna helt sonika tog upp de brinnande facklorna från marken och kastade tillbaka dem. Det är just ett sådant fall vi ser här ovan. Eftersom en övervägande majoritet av poliserna stog och häckade på nazisternas sida har vissa av dessa uttalat sig i olika tidningar i termer av att antinazister skulle ha "attackerat polisen med facklor". Riktigt så är alltså inte fallet.

Det har även förekommit uppgfter kring att antinazister skulle ha kastat glasflaskor mot polisen. Det man glömmer att berätta är att nazisterna hade sin samlingsplats precis i närheten av en återvinningststaion. Flera nazister gick helt enkelt fram till glasåtervinningen och lyckades fiska upp några glasflaskor som de sedan använde till att fylla med vatten och kasta på motsåndarna. En av dessa glasflaskor landade framför mina fötter så att jag fick vatten och glassplitter på skorna. Några glasflaskor från antinazisternas sida förekom mig veterligen inte. Dock någon enstaka tom plastflaska som kastades mot polisen.

Nazisterna var förutom glasflaskor och facklor beväpnade med batonger och ficklampor. Sedan när någon annan än polisen fick rätt att bära batong kan man fråga sig, det borde vara jämförbart med brott mot knivlagen. Den gäller alla som bär kniv, förutom dem som nödvädigtvis måste använda kniv i sitt yrke, exempelvis snickare.
Ficklamporna använde nazisterna till att lysna journalister och övriga fotointresserade privatpersoner i ansiktet då dessa försökte fotografera enskilda nazister. Snacka om yttrandefrihet.


Beröm till SVT som sände ett inslag där en nazist attackerar SVT:s reporter. Reportern försökte fråga varför nazisterna bar sköldar med texten "frihet" på. Plötsligt ilsknar nazzen till och knuffar reportern. jag har ännu inte sett inslaget, men jag stod precis i närhetn när det hände och reportern var inte långt ifrån att trilla ner på järnvägsspåret.

Förutom det borde medierna skämmas.
Skämmas för att dom inte kallar nazisterna för nazister, utan för det fegare "nationalister".
Skämmas för att de får det att låta som att faran är dom som vänder sig mot att nazister ska få tåga genom stan en söndag då det dessutom är julskyltning.
Skämmas för att de inte vågar kritisera polisen. Det borde vara intressant att belysa det faktum att en alltför stor del av Malmö och Lunds poliskårer har en människosyn som är skrämmande lik nazisternas.
Skämmas för att de blivit hejdukar som skriver det som passar i stället för det som faktiskt händer.

Det finns mycket kvar att skriva i ämnen. Objektivet-bloggen får troligtvis anledning att återkomma.

Alltmer agressiv marknadsföring mot studenter

Ett "erbjudande" från banken.

Idag fick jag för andra gången på kort tid ett brev från min bank, Swedbank. Det gäller samma sak som förr gången. Banken uppmanar mig att låna 10 000 kronor.


"Om du missat vårt erbjudande tidigare ger vi dig ytterligare en chans."

Man kallar det för att jag nu får chansen att få lite "handlingskraft". Det är uppenbart att man haft den stundande julen i åtanke när man kommit på den här idén. Argumenten är dessutom direkt riktade till mig som är student. Ovan står det:
"Att vara student är ibland hur kul som helst och ibland riktigt kämpigt. Extra jobbigt kan det vara att inte ha pengar när man behöver dom. Till exempel när terminen börjar och studielitteraturen måste köpas innan studielånet har kommit."

Men vänta nu, tänker kanske den uppmärksamme. Vadå innan studielånet har kommit? Jo nu är det så fiffigt att CSN har ett lite märkligt system vad gäller utbetalningar i december månad. Dessa har nämligen till viss del upphört. Alla studenter som har CSN-lån men inte pluggar på högskola eller universitet, utan istället pluggar på t.ex. komvux eller folkhögskola, får inga pengar alls i december. Varför då, kan man ju undra. Själv har jag schema i skolan fram till den 19 December, vilket är detsamma som de flesta högskolestuderande studenter har, så det är i alla fall inte det att man har mindre studietid.
Dessa pengar för studier i December månad får jag istället först i slutet av Januari, då jag får både för januari och för ungefär halva december. Detta innebär att den summa jag vanligen ska försöka klara mig på i en månad, nu ska räcka i två månader. Jag kommer alltså knappast ha råd med den där studielitteraturen jag behöver när jag börjar i Januari. Detta har Swedbank såklart hajat.

Ja, tänk vilken lycka att min bank finns där för mig och vill låna mig en slant i väntans tider! Eller?
Jag får veta att jag får ett Swedbank MasterCard utan årsavgift så länge jag studerar. Denna ligger annars på 195 kr.Men vilken tur att man har fått lära sig att läsa det finstilta:
"Betal- & Kreditkort MasterCard. Årsavgift: 195 kronor. Årsränta: 15,59%. Effektiv ränta: 19,22 vid 10 000 kr, 17,97% vid 20 000 kr (2008-09-10). Kontantuttagsavgift: 3% av beloppet eller lägst 35 kronor per uttag. Administrativt påslag vid omräkning från utländsk valuta till svensk är 1,5% på valutakursen. Kreditgivare är EnterCard Sverige AB."

Min kära bank försöker alltså pracka på mig ett lån som jag sedan tvingas betala rena ockerräntorna på. Först hade vi årsräntan på 15,59%. Bara det låter ju hutlöst i mina öron. Sedan finns det tydligen lite mer ränta, en effektiv ränta på hela 17,97% om jag lånar 20 000 och jag antar att det där "19,22" är motsvarande räntesats för den som nöjer sig med att låna 10 000 kr. Procenttäcknet föll visst bort från bankens reklam.

Och vad är egentligen effektiv ränta? Läggs den på den andra räntan då, så att man kommer upp i sisådär 35% ränta, eller? Nja, enligt Wikipedia är "effektiv ränta" den hela årsräntan efter att alla avgifter lagts på. Så det där med 15,59% i ränta kan vi alltså glömma. I själva verket hamnar vi på närmare 18% eller 19,5% ränta beroende på hur mycket pengar vi behöver låna för att klara oss igenom julen.

Skulle jag alltså vara väldigt effektiv och betala av ett lån på ex. 10 000 kr på ett år, så skulle jag i själva verket betala tillbaka... Jag får det till drygt 11 900 kr. Klarar man inte detta på ett år lär lånet växa snarare än krympa.

Jag vänder på lappen. Jag inser att än är det inte slut på de fina erbjudandena. Med Swedbank MasterCard kan jag få något som heter "Flexibel betalning". Detta är till för om jag villa göra ett större inköp, exempelvis en tvättmaskin eller en TV, förseslår Swedbank. Dom ger ett exempel på hur detta ska funka:
"Ett inköp på 9000 kr som delas upp på 4 månader ger en total räntekostnad på ca 117 kr*."

Stjärnan betyder:
"* I exemplet har vi räknat på följande sätt: Efter 55 dagar: 0 kr i ränta, amortering på 3000 kr.
Månad 3: 78 kr i ränta, amortering på 3000 kr.
Månad 4: ca 39 kr i ränta, amortering på 3000 kr."

Halleluja, alla studenter, ni har väl 3000 spänn att lägga på amorteringar varje månad, eller? Då är diskmaskinen er!

Och vaddå cirka 117 kr? Antingen är det väl 117 kronors ränta eller så är det väl inte det?

På samma baksida kan jag också tillägna mig kunskapen att faktureringsavgiften är 0 kr (jag behöver alltså inte betala för att få betala, som hos vissa andra företag), samt att månadsräntan är på 1,30%. Det är alltså där de "cirka 117" kronorna kommer in i bilden.


Sen ska jag dessutom böta 35 spänn eller mer varje gång jag vill ta ut kontanter.

Rena julklappen, eller?



Jag läser samtidigt i Metro att nära 35 000 ungdomar mellan 18 och 25 år finns i kronofogdens register.

Och jag drar mig plötsligt till minnes att det råder en finanskris. Det är ju annars lätt att glömma bort om man inte har en kvarts miljon på banken som man riskerar att förlora. Och vad var det nu som hade utlöst den där finanskrisen? Jo, visst ja! Bankerna hade lånat ut för mycket pengar till folk som inte hade en chans att kunna betala tillbaka.

Goodbye Bush

Den här snygga och aktuella graffitti-målningen målades nyligen på Malmös lagliga graffittivägg på P-huset Anna.

Konsten att polisanmäla polisen

Jag ska nu berätta hur det kom sig att min egen lördagseftermiddag slutade i en väntsal på polishuset, i väntan på att få polisanmäla två poliser.


När jag befunnit mig på torgmötet i cirka en halvtimme är stämningen orolig. Erik Almqvist, ordförande i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, försöker framföra sitt budskap. Han talar bland annat om hur det största problemet i Malmö skulle vara "rasismen" mot "svenskarna", och inte den rasism som varje dag drabbar exempelvis många Rosengårdsbor. Hantalar om att alla gäng som drar omkring på stan och rånar andra ungdomar på deras tillhörigheter är ungdomar med invandrarbakgrund. Han får det att låta som att hälften av Malmös ungdomar, den halvan som har utländsk bakgrund, är roten till stadens alla problem.
Men uppenbarligen är det många malmöbor, inte minst då ungdomar, som inte håller med honom. Som tycker det är förjävligt att man inte ska kunna ta en promenad på stan en lördagseftermiddag utan att behöva bli överöst med gravt rasistiska åsikter och dessutom lögner.
Varje gång Erik Almqvist tar till orda ökar ljudnivån på dem som samlats på platsen för att protestera mot den Sverigedemokratiska politiken. Några har visselpipor, andra har tagit med sig kastruller och grytlock som de skramlar med. Några prasslar med nycklar och letar i fickorna efter annat som kan föra oljud. De flesta motdemonstranterna skriker slagord. "Gå härifrån" är ett återkommande sådant.

På platsen finns ungefär ett tiotal pliser som är stationerade på hästryggen. Polishästarna är uppenbart stressade och negativt påverkade av situationen. Några av dem tuggar fradga och dreglar oavbrutet. Flera av de ridande poliserna är kvinnor. En av dem ser märkbart illsken ut. Hon glor på mig och ser stundtals nästan hatisk ut. Jag förstår inte varför. Jag står avsides och tar lite bilder på uppståndelsen. Jag skriker inga slagord. Jag visslar inte med några visselpipor. Jag gör överhuvudtaget ingenting för att stoppa, påverka eller störa Sverigedemokraternas torgmöte. Ändå blänger den kvinnliga polisen med sitt stenansikte vänt rakt mot mig.
Snart blir situationen snabbt ännu hetsigare. De ridande poliserna börjar manövrera hästarna, flytta dem runt, runt bland folkmassan.



Plötsligt ser jag hur den blängande polisen kommer kommer ridande rakt emot mig. Jag hinner inte flytta mig undan. Allt går mycket snabbt, plötsligt ser jag hur hon skriker något hetsigt. Hon ser väldigt arg ut. När jag försöker flytta mig kliver jag rakt in i en kille som står bakom mig. Då tar poliskvinnan snabbt som ögat fram sin ridpiska och piskar mig över ryggen. Jag blir chockad. Det känns hur det svider till i nacken, jag ser tittar upp och bara stirrar på den kvinnliga polisen. Jag höjer kameran för att ta ett kort av henne. Då vänder hon snabbt bort huvudet. En bild på henne får jag dock en kort stund senare. Det är denna bild ni ser här ovan.




När mötet pågått i ungefär två timmar händer något helt oväntat. Plötsligt hörs sirener. Rakt över Stortorget och in på gågatan kör 5-6 piketbilar fullproppade med poliser. Bilarna kör i stort sett rakt in i folkmassan i 50 kilometer i timmen. Folk på platsen hinner inte reagera på vad som händer, alla undrar varför man plötsligt hör sirener mitt på gågatan.

Några sekunder senare syns det hur ett 20-tal poliser kommer springande ut ur piketbussarna. De springer rakt emot folk.

Jag hinner precis få upp kameran och de här två bilderna är de sista jag hinner ta. Poliserna springer fram och börjar knuffa på minst ett hundratal motdemonstranter som flyttat sig undan för att släppa fram polisbilarna med sirener. Kanske tror några att det är en utryckning. Kanske är det precis det som är meningen, att man ska dra den slutsatsen och flytta sig frivilligt. Men mycket snart går det upp för de flesta att utryckningsfordon mycket sällan färdas på gågatorna.

Jag ställer mig mot en vägg för att slippa polisernas hårdhänta knuffar. Det tycks inte hjälpa. Jag försöker ställa mig närmare en äldre dam, henne kommer dom väl ändå inte slå på, tänker jag. Det gjorde dom. Då ser jag plötsligt hur en kille ligger ner på marken precis bakom poliserna som nu bildat en mur. Mannen ser ut att vara skadad och snart ser jag hur han har blod i huvudet. Trots att poliserna fortsätter knuffa på mig tar jag upp kameran och försöker få en bild. Jag sträcker upp händerna för att nå över huvudet på polisen framför mig. Då ser jag hur han höjer handen och slår undan min kamera. Jag gör ett nytt försök varpå samma polisman sätter handen för linsen och försöker trycka undan kameran igen. Då vet jag inte att jag några dagar senare skall få se bilder på hur en polisman drar omkull en kille som hamnar på marken. Det är samma kille som jag såg liggandes på marken med blod i huvudet. På den första bilden har killen glasögon på sig. På de följande bilderna är dessa spårlöst försvunna.

Nästa sak jag minns är att jag får ett knytnävsslag i magen. Jag tittar upp och ser ansiktet på polismannen som försökt hindra mig från att ta bilder. Hatet lyser i ögonen på honom.
Bara någon sekund senare känner jag hur jag tappar andan. Jag försöker skrika till polisen att han ska sluta putta och slå. Försöker skrika att jag har astma och att han inte får slå. Sen sjunker jag ihop på marken.

Jag minns hur jag tittar upp och plötsligt befinner mig 50 meter längre bort på samma gata. En ung tjej som visar sig vara juridikstudenrande i Lund, kommer fram och frågar vad som hänt. Tydligen sitter jag ihopsjunken på marken och skriker av smärta. Tjejen uppmanar mig att polisanmäla polisen som skadat mig. Jag skrattar plötsligt och frågar vad som skulle vara poängen med det? Ska den aggressiva polismannen kanske utreda huruvida han själv gjort sig skyldig till misshandel?

Cirka 10 minuter efter slaget har jag fortfarande svårt att andas och känner en kraftig yrsel i bakhuvudet. Smärtan i magen känns som om jag hade krockat med en pansarvagn. Jag sitter fortfarande på marken oförmögen att resa mig upp. En polis kommer fram och frågar om jag behöver en ambulans. Jag vet inte varifrån jag fick mitt svar, kanske på grund av chock efter hela händelsen, men det enda jag får fram är "det är ju din kollegas fel att jag sitter här". Då vänder polisen på klacken och går igen.

under eftermiddagen bestämmer jag mig för att polisanmäla både händelsen med piskan och knytnävsslaget. Dessa väntar nu på att polisens interutredningsgrupp skall utreda om deras kollegor händelsevis kan ha överreagerat lite. Vi får väl se var det leder.


Titta närmre. Bilden är tagen sekunderna innan polismannen på bilden ger mig ett kraftigt slag i magen.




Nästa del: Hur Skånepolisens informationsansvarige Ewa-Gun Westford ljög oss alla rakt upp i ansiktet.

Sådan herre, sådan hund

Tyvärr var det inte bara poliserna som var våldsamma under torgmötet. Deras hästar och hundar var märkbart stressade av situationen. Här nedan syns hur en av de mest våldsamma hundarna flera gånger går till attack mot motdemonstranter. Och hur polisen väljer att reagera på hundens beteende är minst sagt chockerande.

Polishästarna tuggade fragma, spottade och dreglade av nervositet. En person fick uppsöka akutvård då en häst trampade honom på foten.


Just precis... Istället för att tygla hunden väljer polismannen att på ett brutalt sätt knuffa undan mannen.




Och en liten stund senare var det alltså dags igen. Denna gången var det en yngre kille som fick bekanta sig med både hunden och "ägaren".

Iakta särskilt polismannens ansiktsuttryck. Förutom att vederbörande dagen till ära klätt sig i rånarluva är det på fullt allvar svårt att avgöra vem som ser mest aggressiv ut. Polisen eller hunden. Flera av poliserna hade stora svårigheter med att hindra hundarna från att överfalla förbipasserande. Bland motdemonstranterna är en vanlig uppfattning att polishundar tränats i att anfalla svartklädda människor. Urvalet lär ju bli ganska sellektivt.

Man kan kanske också ifrågasätta lämpligheten i att hundar som måste förses med munkavle för att inte bita folk sönder och samman, tillåts vistas ute bland folk. I Danmark under demonstrationerna för ett nytt ungdomshus, förekom hundar utan munkavle. Detta resulterade i att minst en person fick föras till sjukhus då han blivit biten i benet av en hund. De ögonvittnen som sade sig ha sett hundens aggressiva påhopp hävdade att polisen inte gjortde jota för att förhindra det eller ens stoppa det.

Kanske bör vi mynta begreppet "polishundsvåldet"?

Och i övrigt antar jag att det är sant som dom säger; sådan herre, sådan hund.

Polisens agerande: En studie i våld

När Sverigedemokraterna drog igång sitt torgmöte vid 12-tiden under lördagseftermiddagen var det mesta förhållandevis lungt. På platsen hade 250 människor samlats för att visa sitt missnöje med partiets politik. Några buade, andra skrek slagord i stil med "inga rasister på våra gator".

Polisen höll sig till synes avvaktande. Vad man ännu inte visste var att de fått order om att arbeta utifrån en speciell modell. Denna gick ut på att man istället för att satsa på att gripa samtliga motdemonstranter skulle sikta in sig på "punktinsatser". Slumpvis utvalda personer skulle alltså gripas och föras bort. Men för att kunna genomföra detta på smidigaste sätt har man placerat ut civilpoliser bland åhörarna. Många civilpoliser.

Många av poliserna på platsen var märkbart frustrerade. Troligen på grund av den senaste tidens konfrontationer i Malmö där polisen beordrats att inte ingripa alls eller bara i absoluta akutfall. Och mycket riktigt. Efter 15 minuter kunde civilpoliserna inte hålla sig längre. Det första ingripandet äger rum.



4-5 civilpoliser bär iväg med en kille vars brott verkar ha varit att han stod långt fram i folkmassan.




De som bärs iväg identifieras och tvingas uppge sina personuppgifter.


Bara någon minut senare äger nästa gripande rum. Personen på bilden försöker inte slita sig loss, som man kanske kan tro, utan det är civilpoliserna som bär iväg med honom baklänges. oklart varför.
Efter de två första ingripandena gick allt bara utför. Våldet blir stegvis grövre och grövre.

Att ta tag runt någons nacke var en vanlig metod under dagen. Mycket effektivt och mycket obehagligt för den som blir utsatt.


Tittar man noga ser man att polismannen i mitten har ridspöt i högsta hugg mot de intet anande personerna framför honom.




En tjej hamnade på marken, oklart hur. 4-5 poliser omringar henne.De tar ett hårdhänt grepp i ryggen på henne och för bort henne från platsen.
Tjejen har uppenbarligen tappat sin ena sko och tillåts inte ta på den igen.



Ytterligare en tjej som hamnat på backen omringad av poliser.









Ett av de mest upprörande fallen av våld syns här nedan när en äldre man kommer fram för att prata med polisen. Plötsligt bevittnar jag hur poliusmannen tar ett hårt tag om armen på mannen, vrider om och slutligen knuffar bort honom så att han är nära att falla omkull.