När de tre glada resenärerna avverkat Thessaloniki var det dags att bege sig vidare mot Italien. För att ta oss dit var vi tvugna att först ta oss till Athen, där vi alltså bestämt oss för att inte stanna på grund av de våldsamma protesterna mot landets ekonomiska kris.
Ett tågbyte vågade vi oss trots allt på i Athen.
Offentliga toaletter...
Ett gammalt tåg utan både fönster och dörrar stod "parkerat" några spår ifrån oss.
För att ta oss till Italien behövde vi förstås korsa Medelhavet. Eller i alla fall nåt hav. Så vi utnyttjade en båttur som ingick i våra tågluffar-kort. Dock fick vi betala en del extra, men priset var kraftigt rabatterat. Att få tag i dessa biljetter visade sig dock inte vara det enklaste.
Uttrycket "organized as a greek" (alltså totalt oorganiserad) gjorde sannerligen skäl för namnet på det här stället. När vi till slut fick reda på var vi skulle köpa biljetter "glömde" dom tala om att vi dessutom måste lösa in dessa biljetter till ett par andra biljetter för att få komma på båten. Detta fick vi istället reda på av en slump, vilket ju var en himla tur. Varför man nu hade ett sånt system begrep för övrigt ingen av oss.
Det var ingen liten båt vi hamnade på... På bilden syns en stor livbåt samt fören på båten.
Från båten kunde man se ut över hamnen och bergen. Det var himla tjusigt :)
En mur mitt i vattnet som var till för något. Förmodligen.
Lastbilsparkering i hamnen.
Många hotel nära hamnen
Till slut åkte vi iväg och båten bildade mönster på det blågröna vattnet
En bro syntes på långt håll. Undrar vilken det kan vara?
Så småningom syntes berg som stack upp ur vattnet som öar. Vackert.
Så småningom lade båten till i en hamn. Men vi skulle åka vidare.
Röken från båten bildade stora svarta moln efter sig på himlen.
Berg i hamnen
Konstig "båt"
En man satt vid kajen och väntade en lång stund.
Vi hade resonerat oss fram till att det här med att ha en egen hytt på en båt var helt överflödigt för vår del. Således slog vi oss ner på passargerardäck. Flera gånger blev vi hänvisade till olika ställen som vi fick sitta på, bara för att fem minuter senare få veta av någon annan att vi slagit oss ner på helt fel plats. Efter att ha förflyttat allt vårt bagage runt halva båten hittade vi till slut ett hörn där vi helt enkelt slog oss ner och vägrade flytta oss. Återigen denna totala icke-organisation där ingen anställd på båten hade den blekaste aning om vilka regler den andre tillämpade.
Värre blev det dock frammot kvällen då vi insåg att "vårt" hörn låg rakt ovanför discovåningen. Hurrey, tänkte vi som alla behövde sova några timmar för att orka med nästa dag. Till slut fanns det ingen annan nåd än att ta sig än att ockupera ett bagageutrymme i en av korridorerna. Fulla danskar skrattade åt oss när de rultade in i sina hytter fram mot småtimmarna och sa mindre trevliga saker om oss i tron att vi inte begrep ett ord...
Vi var dock inte de enda "båtluffarna"ombord, upptäckte vi. Under en liten rundvandring morgonen därpå hittade vi ett antal andra som inte heller hade bemödat sig med att boka en hytt. Faktum var att de låg och drällde lite över allt. Nån hade slagit sig ner i resturangen. En annan hade fått tag i en solstol. En tredje hade valt varianten "sova under bar himmel", dvs utomhus på båten. Ytterligare en hade fått kläderna kastade över bord. Han hade dem i alla fall inte på sig. Trots att där vimlade av rika italienska damer som var "på kryssning" kände man sig till slut nästan som en i mängden.
Såhär såg det ut inne på båten. Inte illa, eller hur?
En annan sak som var ett äventyr bara det var kommunikationen på båten. De flesta av dem som jobbade där pratade någorlunda begriplig engelska, men värre var det med högtalar-rösterna. Engelskan som dundrade ut information var erbarmlig. Och det berodde inte enbart på kvaliteten på högtalarna. Tack och lov meddelades information på fler än ett språk. Till slut insåg jag att man till de övriga språken åtminstone anlitat folk som behärskade språket till att spela in några fraser. Således kunde jag uppfatta några av budskapen (som gällde allt från nödsignaler till restaurangavdelningens öppettider) genom att lyssna på den spanska versionen. Man får inte vara dum när det gäller.
Skymning
Bild tagen från båten efter mörkrets inbrott. Ljusen var troligen från någon hamn eller stad som vi passerade.
Sammanlagt spenderade vi minst 15-20 timmar på båten och det var väl lika bra det. Jag kom över min allmänna ovilja att befinna mig på ett guppande shabrak mitt ute på stora havet...
