Konsten att polisanmäla polisen

Jag ska nu berätta hur det kom sig att min egen lördagseftermiddag slutade i en väntsal på polishuset, i väntan på att få polisanmäla två poliser.


När jag befunnit mig på torgmötet i cirka en halvtimme är stämningen orolig. Erik Almqvist, ordförande i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, försöker framföra sitt budskap. Han talar bland annat om hur det största problemet i Malmö skulle vara "rasismen" mot "svenskarna", och inte den rasism som varje dag drabbar exempelvis många Rosengårdsbor. Hantalar om att alla gäng som drar omkring på stan och rånar andra ungdomar på deras tillhörigheter är ungdomar med invandrarbakgrund. Han får det att låta som att hälften av Malmös ungdomar, den halvan som har utländsk bakgrund, är roten till stadens alla problem.
Men uppenbarligen är det många malmöbor, inte minst då ungdomar, som inte håller med honom. Som tycker det är förjävligt att man inte ska kunna ta en promenad på stan en lördagseftermiddag utan att behöva bli överöst med gravt rasistiska åsikter och dessutom lögner.
Varje gång Erik Almqvist tar till orda ökar ljudnivån på dem som samlats på platsen för att protestera mot den Sverigedemokratiska politiken. Några har visselpipor, andra har tagit med sig kastruller och grytlock som de skramlar med. Några prasslar med nycklar och letar i fickorna efter annat som kan föra oljud. De flesta motdemonstranterna skriker slagord. "Gå härifrån" är ett återkommande sådant.

På platsen finns ungefär ett tiotal pliser som är stationerade på hästryggen. Polishästarna är uppenbart stressade och negativt påverkade av situationen. Några av dem tuggar fradga och dreglar oavbrutet. Flera av de ridande poliserna är kvinnor. En av dem ser märkbart illsken ut. Hon glor på mig och ser stundtals nästan hatisk ut. Jag förstår inte varför. Jag står avsides och tar lite bilder på uppståndelsen. Jag skriker inga slagord. Jag visslar inte med några visselpipor. Jag gör överhuvudtaget ingenting för att stoppa, påverka eller störa Sverigedemokraternas torgmöte. Ändå blänger den kvinnliga polisen med sitt stenansikte vänt rakt mot mig.
Snart blir situationen snabbt ännu hetsigare. De ridande poliserna börjar manövrera hästarna, flytta dem runt, runt bland folkmassan.



Plötsligt ser jag hur den blängande polisen kommer kommer ridande rakt emot mig. Jag hinner inte flytta mig undan. Allt går mycket snabbt, plötsligt ser jag hur hon skriker något hetsigt. Hon ser väldigt arg ut. När jag försöker flytta mig kliver jag rakt in i en kille som står bakom mig. Då tar poliskvinnan snabbt som ögat fram sin ridpiska och piskar mig över ryggen. Jag blir chockad. Det känns hur det svider till i nacken, jag ser tittar upp och bara stirrar på den kvinnliga polisen. Jag höjer kameran för att ta ett kort av henne. Då vänder hon snabbt bort huvudet. En bild på henne får jag dock en kort stund senare. Det är denna bild ni ser här ovan.




När mötet pågått i ungefär två timmar händer något helt oväntat. Plötsligt hörs sirener. Rakt över Stortorget och in på gågatan kör 5-6 piketbilar fullproppade med poliser. Bilarna kör i stort sett rakt in i folkmassan i 50 kilometer i timmen. Folk på platsen hinner inte reagera på vad som händer, alla undrar varför man plötsligt hör sirener mitt på gågatan.

Några sekunder senare syns det hur ett 20-tal poliser kommer springande ut ur piketbussarna. De springer rakt emot folk.

Jag hinner precis få upp kameran och de här två bilderna är de sista jag hinner ta. Poliserna springer fram och börjar knuffa på minst ett hundratal motdemonstranter som flyttat sig undan för att släppa fram polisbilarna med sirener. Kanske tror några att det är en utryckning. Kanske är det precis det som är meningen, att man ska dra den slutsatsen och flytta sig frivilligt. Men mycket snart går det upp för de flesta att utryckningsfordon mycket sällan färdas på gågatorna.

Jag ställer mig mot en vägg för att slippa polisernas hårdhänta knuffar. Det tycks inte hjälpa. Jag försöker ställa mig närmare en äldre dam, henne kommer dom väl ändå inte slå på, tänker jag. Det gjorde dom. Då ser jag plötsligt hur en kille ligger ner på marken precis bakom poliserna som nu bildat en mur. Mannen ser ut att vara skadad och snart ser jag hur han har blod i huvudet. Trots att poliserna fortsätter knuffa på mig tar jag upp kameran och försöker få en bild. Jag sträcker upp händerna för att nå över huvudet på polisen framför mig. Då ser jag hur han höjer handen och slår undan min kamera. Jag gör ett nytt försök varpå samma polisman sätter handen för linsen och försöker trycka undan kameran igen. Då vet jag inte att jag några dagar senare skall få se bilder på hur en polisman drar omkull en kille som hamnar på marken. Det är samma kille som jag såg liggandes på marken med blod i huvudet. På den första bilden har killen glasögon på sig. På de följande bilderna är dessa spårlöst försvunna.

Nästa sak jag minns är att jag får ett knytnävsslag i magen. Jag tittar upp och ser ansiktet på polismannen som försökt hindra mig från att ta bilder. Hatet lyser i ögonen på honom.
Bara någon sekund senare känner jag hur jag tappar andan. Jag försöker skrika till polisen att han ska sluta putta och slå. Försöker skrika att jag har astma och att han inte får slå. Sen sjunker jag ihop på marken.

Jag minns hur jag tittar upp och plötsligt befinner mig 50 meter längre bort på samma gata. En ung tjej som visar sig vara juridikstudenrande i Lund, kommer fram och frågar vad som hänt. Tydligen sitter jag ihopsjunken på marken och skriker av smärta. Tjejen uppmanar mig att polisanmäla polisen som skadat mig. Jag skrattar plötsligt och frågar vad som skulle vara poängen med det? Ska den aggressiva polismannen kanske utreda huruvida han själv gjort sig skyldig till misshandel?

Cirka 10 minuter efter slaget har jag fortfarande svårt att andas och känner en kraftig yrsel i bakhuvudet. Smärtan i magen känns som om jag hade krockat med en pansarvagn. Jag sitter fortfarande på marken oförmögen att resa mig upp. En polis kommer fram och frågar om jag behöver en ambulans. Jag vet inte varifrån jag fick mitt svar, kanske på grund av chock efter hela händelsen, men det enda jag får fram är "det är ju din kollegas fel att jag sitter här". Då vänder polisen på klacken och går igen.

under eftermiddagen bestämmer jag mig för att polisanmäla både händelsen med piskan och knytnävsslaget. Dessa väntar nu på att polisens interutredningsgrupp skall utreda om deras kollegor händelsevis kan ha överreagerat lite. Vi får väl se var det leder.


Titta närmre. Bilden är tagen sekunderna innan polismannen på bilden ger mig ett kraftigt slag i magen.




Nästa del: Hur Skånepolisens informationsansvarige Ewa-Gun Westford ljög oss alla rakt upp i ansiktet.

Sådan herre, sådan hund

Tyvärr var det inte bara poliserna som var våldsamma under torgmötet. Deras hästar och hundar var märkbart stressade av situationen. Här nedan syns hur en av de mest våldsamma hundarna flera gånger går till attack mot motdemonstranter. Och hur polisen väljer att reagera på hundens beteende är minst sagt chockerande.

Polishästarna tuggade fragma, spottade och dreglade av nervositet. En person fick uppsöka akutvård då en häst trampade honom på foten.


Just precis... Istället för att tygla hunden väljer polismannen att på ett brutalt sätt knuffa undan mannen.




Och en liten stund senare var det alltså dags igen. Denna gången var det en yngre kille som fick bekanta sig med både hunden och "ägaren".

Iakta särskilt polismannens ansiktsuttryck. Förutom att vederbörande dagen till ära klätt sig i rånarluva är det på fullt allvar svårt att avgöra vem som ser mest aggressiv ut. Polisen eller hunden. Flera av poliserna hade stora svårigheter med att hindra hundarna från att överfalla förbipasserande. Bland motdemonstranterna är en vanlig uppfattning att polishundar tränats i att anfalla svartklädda människor. Urvalet lär ju bli ganska sellektivt.

Man kan kanske också ifrågasätta lämpligheten i att hundar som måste förses med munkavle för att inte bita folk sönder och samman, tillåts vistas ute bland folk. I Danmark under demonstrationerna för ett nytt ungdomshus, förekom hundar utan munkavle. Detta resulterade i att minst en person fick föras till sjukhus då han blivit biten i benet av en hund. De ögonvittnen som sade sig ha sett hundens aggressiva påhopp hävdade att polisen inte gjortde jota för att förhindra det eller ens stoppa det.

Kanske bör vi mynta begreppet "polishundsvåldet"?

Och i övrigt antar jag att det är sant som dom säger; sådan herre, sådan hund.

Polisens agerande: En studie i våld

När Sverigedemokraterna drog igång sitt torgmöte vid 12-tiden under lördagseftermiddagen var det mesta förhållandevis lungt. På platsen hade 250 människor samlats för att visa sitt missnöje med partiets politik. Några buade, andra skrek slagord i stil med "inga rasister på våra gator".

Polisen höll sig till synes avvaktande. Vad man ännu inte visste var att de fått order om att arbeta utifrån en speciell modell. Denna gick ut på att man istället för att satsa på att gripa samtliga motdemonstranter skulle sikta in sig på "punktinsatser". Slumpvis utvalda personer skulle alltså gripas och föras bort. Men för att kunna genomföra detta på smidigaste sätt har man placerat ut civilpoliser bland åhörarna. Många civilpoliser.

Många av poliserna på platsen var märkbart frustrerade. Troligen på grund av den senaste tidens konfrontationer i Malmö där polisen beordrats att inte ingripa alls eller bara i absoluta akutfall. Och mycket riktigt. Efter 15 minuter kunde civilpoliserna inte hålla sig längre. Det första ingripandet äger rum.



4-5 civilpoliser bär iväg med en kille vars brott verkar ha varit att han stod långt fram i folkmassan.




De som bärs iväg identifieras och tvingas uppge sina personuppgifter.


Bara någon minut senare äger nästa gripande rum. Personen på bilden försöker inte slita sig loss, som man kanske kan tro, utan det är civilpoliserna som bär iväg med honom baklänges. oklart varför.
Efter de två första ingripandena gick allt bara utför. Våldet blir stegvis grövre och grövre.

Att ta tag runt någons nacke var en vanlig metod under dagen. Mycket effektivt och mycket obehagligt för den som blir utsatt.


Tittar man noga ser man att polismannen i mitten har ridspöt i högsta hugg mot de intet anande personerna framför honom.




En tjej hamnade på marken, oklart hur. 4-5 poliser omringar henne.De tar ett hårdhänt grepp i ryggen på henne och för bort henne från platsen.
Tjejen har uppenbarligen tappat sin ena sko och tillåts inte ta på den igen.



Ytterligare en tjej som hamnat på backen omringad av poliser.









Ett av de mest upprörande fallen av våld syns här nedan när en äldre man kommer fram för att prata med polisen. Plötsligt bevittnar jag hur poliusmannen tar ett hårt tag om armen på mannen, vrider om och slutligen knuffar bort honom så att han är nära att falla omkull.

Sverigedemokraterna inte välkomna på Malmös gator

Lördagen den 18 oktober höll Sverigedemokraterna sitt andra torgmöte i Malmö inom loppet av två veckor. Det förra gick inte att genomföra då ett stort antal motdemonstranter (ca 250 st) samlats för att protestera mot partiets rasistiska åsikter. Protesterna yttrade sig främst i att folk skrek, visslade och förde allmänt mycket oljud för att hindra att Sverigedemokraterna skulle höras. Polisens strategi denna gången var att låta både motdemonstranter och Sverigedemokrater visa sina yttringar offentligt. Motdemonstranterna fördes alltså inte bort från platsen. Detta resulterade i att Sverigedemokraterna JO-anmälde polisen eftersom de ansåg att torgmötet inte kunde genomföras på önskvärt sätt.

Igår var det dags för ett nytt torgmöte på samma plats. Antalet motdemonstranter var nu dubbelt så stort, ca 500 st. Många var folk som råkade gå förbi och stannade för att protestera mot Sverigedemokraterna. Denna gången hade polisen bytt strategi. Nu gällde det att få bort motdemonstranterna från platsen och polisen var denna gången ytterst brutala. Resultatet blev bokstavligen blod svett och tårar.

I samband med dessa händelser intervjuades av TV4. Inslaget sändes på riksnyheterna under lördagskvällen. Samtliga nyhetsinslag om händelsen ses bäst här. De bästa bitarna klipptes som vanligt bort, men ändå.

Bilder från händelsen är på väg.

ESF - Klimatkrocken

Lite bilder från den demonstration som klimatgruppen Klimax i Malmö annordnade under ESF. Tanken är att en grupp människor ställer sig i en gatukorsning och vägrar låta bilarna komma fram som en protest mot miljöförstöringen. Aktionerna kallas vanligen för klimatkrockar och annordnas en gång i månaden i Malmö. Klimatkrockarna är i regel inte tillståndsgivna från polisens sida, vilket dock inte innebär att de är olagliga. I Sverige har man rätt att demonstrera även utan tillstånd. Klimatkrockarna sker även under polisbeskydd.
Under ESF hade klimatkrocken fler deltagare än någonsin tidigare.



Några demonstranter balanserar "jorden" på sina axlar. (Ett tygstycke målat i blått och grönt som man proppat med uppblåsta ballonger fick symbolisera moder jord)

utklädd till pingvin

Politi. Flera av de närvarande poliserna var direktimporterade från Danmark och tyskland.

Strax innan avmarsch kunde man måla sitt eget motiv på ett tygstycke

Möllan laddar upp

Är dom här typerna utklädda till isbjörnar? Eller är det kaniner?



Så sant som det var sagt...




I mitten: definitivt en isbjörn.

valfrihet

Till vänster syns en lång bilkö som ironiskt nog bildats som följd av klimatkrocken. Man kan ju undra hur mycket avgaser som släpps ut i väntan på att bilarna ska kunna passera.


Att få bra bilder var inte det lättaste. Alla sätt var bra utom de dåliga.

Två envisa typer lutar sig mot en busskur, med ena foten i häcken. Jag begriper inte riktigt vad de står på förutom kvistar.